Man lever och man dör, det är liksom så det ska vara då man inte kan leva för evigt. Funderat mycket på det nu när föräldrarna börjar bli till åren, kroppen orkar inte med på samma sätt och de vilar för att orka.

Det känns konstigt och sorgset att faktiskt tänka på att de en dag inte finns längre, det är ju min mamma & pappa.

I morse hade mamma kräkts igen, man hörde på pappa att han var orolig. Hon har sista tiden orkat vara uppe mer efter förra gången och nu detta bakslag, ringde nyligen och sa att hon mår bättre men talar hon sanning.

Man ska leva medan man kan, göra det man vill och försöka förverkliga de drömmar man har för en dag kanske det är för sent och man sitter där och ångrar att man inte tog chansen. Vad har man att förlora?

Live like there's no tomorrow and never ever regret something... Man ska inte ångra sig, alltid har man lärt sig något vare sig det är positivt eller negativt.

Visst, jag tycker att livet varit orättvist ofta med arbetslöshet, skiljsmässa, barnlöshet osv men jag har också haft trevliga stunder och det är de man får minnas och ta till vara på.

Livet är inte alltid en dans på rosor och skulle det vara det skulle vi inte veta att uppskatta de bra sakerna i livet utan bara ta allt förgivet och rackans vad tråkigt allt skulle bli då.

När jag ser tillbaka har jag varit med om en del roligt. Jag gick reseledarutbildning för VING på Cypern, jag har rest och sett en hel del av våran värld. Har suttit med i "tjejsoffan" i serien Silikon som gick på 3:an, har vunnit "Årets Glasögonbärare 2011" för Specsavers vilket gav mig en resa till Paris och 4 par glasögon. Jag har en underbar hund och en väldigt god väninna att surra med och utforska världen med. Framför allt har jag min hälsa även om det finns små skavanker på den. F-n vad jag har det bra egentligen   

Livet efter då, finns det undrar många. Ja, jag tror på ett liv efter detta, har upplevt en del själv och även gått medial utveckling vilket gett mig en inre frid vad gäller döden. När jag var ung var jag skräckslagen inför att man ska gå bort, trodde att man bara låg i en svart kista och så var det slut. Nu vet jag bättre efter mina upplevelser och speciellt en upplevelse i Egypten där jag ofrivilligt gick ur min egen kropp. Men allt detta är ett annat kapitel.

Så kom för allt i världen ihåg att leva och glöm ALDRIG att den viktigaste personen i ditt liv är du själv. Mår du inte bra kan du inte heller sprida glädje och kärlek till andra. Lyckan börjar alltid hos oss själva.

Jag vet i alla fall att jag ska försöka ta tillvara på vad som erbjuds i livet och se mer av våran underbara värld.