Bitterfittan - Mitt I Livet

Direktlänk till inlägg 27 januari 2014

Att inspirera andra...

Av Malin - 27 januari 2014 14:25

Mitt liv är väl inte speciellt på något vis men på något konstigt sätt inspirerade min historia en kille jag träffat på facebook. Vi chattade som vanligt & kom in på förhållanden & jag berättade om mitt före detta äktenskaps toppar & dalar vilket fick honom att ändra sitt liv. Fick igår reda på att han varit otrogen sin fru i 2 år, något som började som en kk blev mer men min berättelse fick honom nu att bryta med den "andra" damen. Killen i fråga har växt upp i en väldigt splittrad familj med en styvfar som fullkomligt hatade honom. Han blev mobbad i skolan & till slut gjorde han det enda han visste skulle ge respekt, han spöade skiten ur de som mobbade. Började hänga i fel gäng, ligga runt & supa, då var han endast 14 år. Hans historia är lång & går inte att återberätta här då den är så lång. Hur som haver började han ha sex med en annan kvinna då hans fru på grund av dålig rygg inte kunde ha sex & aldrig var glad, bara skuffade undan honom så han sökte närhet någon annanstans. Nu är i alla fall otroheten bakom, han älskar sin fru & kan inte tänka sig ett liv utan henne.

Dels hade jag väl sagt att man ska komma ihåg att när man pekar på någon annan, att det är deras fel så pekar 4 fingrar tillbaka på en själv. Med andra ord var inte otroheten hans frus fel utan... Just det, hans eget.

Man kan dessutom inte sprida kärlek & glädje om man inte är lycklig själv, att då slitas till den andra kvinnan gjorde honom kluven & samtidigt som han strulat med henne har han fått äta antidepressiv medicin.

Men nu har han tagit sitt beslut & är nöjd med det. Han vill göra saker & ha roligt med sin fru, han har bokat in 1 vecka i Portugal som en överraskning & i sommar när de åker ner med mc-klubben till Spanien har han ännu en överraskning då det är deras bröllopsdag.

Jag önskar dem verkligen all lycka & hoppas att han kan lägga all skit bakom sig & se framåt, för livet har ju så mycket att ge för dem som vågar ta klivet & utforska det.


Men jag då? När ska jag våga utforska det... Eller har jag redan börjat långt tillbaka... Mitt enda äktenskap började med chat via ICQ, kommer ni ihåg det ni som är i min ålder?   

Där träffade jag Ahmet från Marmaris, vi chattade i 6 månader om allt mellan himmel & jord, kom på att vi hade mycket gemensamt & bestämde att jag skulle åka ner & hälsa på.

Han visste hur jag såg ut men jag hade ingen aning, visste att han hade jeans & svart tröja men det hade ju de flesta som mötte upp nära & kära på flygplatsen. Jag gick helt sonika till informationsdisken & hon fick ropa ut hans namn, finns ju lösningar på allt. Där kom han, en spenslig kille med ett leende som lyste upp.

Gör hela historien kort... Efter 1 v förlovade vi oss & efter ytterligare 6 månader åkte jag ner till Adana där vi gifte oss. Första gemensamma dagen i Sverige tillbringade vi på hans pappas begravning, vilken chock för mig att kastas in i en familj på svärfars begravning.

Vi bodde i Kalix i 4 månader, sedan flyttade vi ner utanför Gävle där de ägde en pizzeria efter pappan & vi arrenderade en grill som vi sedan gjorde oss av med & lade hela krutet på pizzerian som växte.

Barn ville vi ha, det hör ju liksom till "mallen" men jag blev ju inte gravid... Gick till en fertilitetsläkare i Gävle, gjorde en del inseminationer som misslyckades & slutligen blev det Falun & provrörsbefruktning.

Första gången jag fick inplanterat bar jag så positiv, nu skulle vi få vårt barn... Not... Efter 2 veckor tappade jag äggen & det var bara att börja om på ny kula. Ännu mer hormoner inpumpat & ännu 2 gånger tappade jag äggen.

Det var då jag bestämde mig för att skiljas, att släppa honom fri att bli lycklig med någon som kunde ge honom barn.


Det var det bästa jag gjort, att skilja mig... Det fanns en hel del tecken på otrohet under vårat äktenskap, inget som jag kan säga har hänt till 100% men bara att man sitter & skriver till en dam att man vill träffa henne... Sedan ljuger om var man varit i Turkiet när man varit ner, han försökte hålla sig till sina lögner men jag är inte född igår & därmed inte heller dum. Och efter skiljsmässan fortsatte lögnerna... Sedan tror han att han ska få bjuda mig på semester, fanns väl ingen som hellst anledning för mig att resa med honom. Nä tack, jag reser med min väninna, vi klaffar bra & det är mindre komplicerat.


Jag har egentligen aldrig fattat detta med otrohet, varför vilja såra & göra lek av den man säger sig älska? Skulle man själv vilja bli behandlad likadant? Tror faktiskt inte det.

Som singel råkar jag som sagt på många upptagna män som vill ha det som så modernt kallas "kk" för att de har dålig sex med sin fru/sambo... Men för tusan, öppna käften & prata med varandra... Kanske att även frun sitter inne med en massa önskningar & hemligheter som hon skulle vilja leva ut men inte vågar ta upp. Ska man ge upp så j-a lätt?

Män/kvinnor vill ju inte att andra gör lek med ens partner men varför gör man det då själv, att vara otrogen är ju som att skratta bakom ryggen på den man älskar för att man klarar sig undan med otroheten. Nä usch, finns INGA som hellst orsaker till att vara otrogen, då kan man i stället ta & bryta upp innan det går så långt.


Nä, nu ska jag ta tag i livet efter att ha fått skriva av mig lite...


Tjillevippen


 


 
 
luvcatz

luvcatz

29 januari 2014 21:05

ICQ lovely, det var så häftigt :)

Har själv råkat ut för otrohet i tidigare äktenskap - hatart :-(

Ha en fin kväll :-)

http://www.luvcatz.bloggplatsen.se

Malin

30 januari 2014 13:52

ICQ was the place to be ;)
Ja usch, otrohet är inte alls trevligt... Skulle aldrig utsätta någon för det då jag vet hur j-a ont det gör & hur fönedrande det är.
Ha en riktigt fin dag :) Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Malin - Lördag 23 mars 07:24

Ja så är det, vet inte hur många gånger jag försökt skriva här men jag har helt enkelt inte orkat. Själv har jag tänkt att det är vårtrötthet som de äldre brukar tala om men arbetsförmedlaren och min kontakt på försäkringskassan tror att det är för a...

Av Malin - Lördag 9 mars 12:33

Snart är sportlovet över och det känns ärligt väldigt bra eftersom direkt som jag är hemma några dagar så börjar de mörka tankarna komma igen :( Tankar om min existens, att jag bara är "a pain in the butt" för alla, att ingen vill umgås med mig och s...

Av Malin - Tisdag 5 mars 08:53

Sportlovsveckan har börjat lugnt då jag i helgen som var bestämde mig för att tillaga all mat som jag skulle göra så att redan i söndagskväll var frysen påfylld med portioner :) Igår gjorde jag inte mycket mer än var ut med Wilma, bokade tvättstuga t...

Av Malin - Fredag 1 mars 07:06

Ja, när jag arbetstränar så har jag ju samma ledighet som lärarna så igår vid lunch tog jag sportlov :) Startade med ett besök hos frissan för att få bort mitt 2 cm långa hår på sidorna så nu är det en perfekt mohawk igen :) Blev extra glad när jag j...

Av Malin - Onsdag 21 feb 18:47

Tiden går fort och jag blev lite chockad faktiskt när jag såg hur länge sedan jag varit in här och skrivit. Har varit rätt trött och har svårt för att sitta en längre tid pga smärtor i ländryggen/stjärten och höften men nu ska jag försöka ta mig i kr...

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4 5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards