Så var begravningen av mamma gjorde, igår den 3 december tog vi ett sista farväl med släkt & vänner i Kalix kyrka för att sedan ha en liten minnesstund på Gästis.

Det blev en fin begravning, just en sådan som jag tror att mamma hade gillat, enkel & med musik som hon gillar. Jag skriver gillar då jag är säker på att hon finns med oss än, bara på ett annat plan.

Jag började morgonen med ett besök hos min frisör Sara på Basement Salong, pappa fick också putsat till håret & ögonbrynen som behövs putsas på äldre herrar med jämna mellanrum. Vilken j-a "modeblogg" (ironiskt) jag har då.

Efter det åkte vi hem till pappa där vi bara tog någon korv med bröd för att få i oss något innan begravningen.

Traskade hemåt & bytte om för att bli upphämtad just efter 12, vi ville komma till kyrkan i tid för att bekanta oss med det hela innan alla kom.

Vid kyrkan höll man på att föra in kistan & blommor när vi kom så vi fick vara med hela vägen. Av någon konstig anledning får jag ett sådant lugn när jag kommer in i en kyrka.

Kl 13 började så begravnings gudstjänsten som varade 1 timme, vi tog farväl i kyrkan & åkte sedan vidare till Gästis för minnesstunden. Vi var 41 personer & det hela tog ca 2 timmar, en fin stund med mat, minnen & sång.

Jag var så glad att mammas alla syskon som är i livet kom & att även Tibor från Ungern kunde närvara. Alla med sina minnen av mamma som en person som inte hade långt till skratt, som alltid tog hand om alla & var levnadsglad.

Slutligen kan jag säga att detta var en väldigt känsloladdad dag, vet inte hur många gånger tårarna rann nedför kinderna & de gör det även i detta nu. Kära mamma vi saknar dig så otroligt & livet kommer inte bli detsamma utan dig vid vår sida.

En frostig vinterdag

du somnade stilla

nu sjukdom & oro ej gör dig ej illa

smärtan är svår att du ej finns kvar

nu vi leva på minnen från livets dar

Farväl mamma, minnena är många & saknaden stor   

Vanja Fredriksson

25/7 1933 - 3/12 2013

Nytt år, nya krafttag & en massa löften som inte hålls.... Lika bra att inte lova något alls. Nyåret firades hemma med min skotträdda Wilma, förra året gick kanonbra men se inte i år när hon vandrade runt flåsandes & med svansen mellan benen. Slutade med att jag fick sätta in hennes bädd i badrummet. Fyrverkerier... Folk klagar på att de inga pengar har men ändå kan man slänga tusenlappar i luften, varför inte slösa dem på något vettigare som cancerfonden eller något liknande välgörande ändamål.

I går ringde Michael, om han visste hur glad hans samtal gör mig & när han avslutar med att vi hörs av snart igen   Tänk att en människa som man aldrig träffat kan betyda så mycket.

Tänker man tillbaka när man var liten så började det med att någon var snäll så var man kär, kommer så väl ihåg att jag & min bästa kompis Anna skulle förlova oss båda två med min kusin Bosse som vi tyckte var sååååå söt & snäll. I garaget hittade vi ståltråd som vi gjorde ringar av ha ha ha...

I tonåren hängde vi på ishallen & spanade in alla hockeykillar, inte de från orten men bortalagen & hellst när det var Marabou Cup eller Wika Cup i några dagar. Hängde man på ishallen om dagarna & på kvällarna gick man till skolan där de övernattade. Vi hade en förkärlek till killarna från Kiruna, min första kille hette Ronny & kom just från Kiruna. En liten mörk kille med pepparkaksögon & söt som socker, min kompis Anna "frågade chans" åt mig bakom läktaren & han sa ja... Lyckan var total. Ja, på den tiden frågade man chans på varandra, gör man det numera? Vet faktiskt inte hur dagens ungdommar gör. På den tiden var allt så oskyldigt & att bara sitta & hålla handen var supermysigt, dagens ungdommar ska växa upp så fort, det ska finnas alkohol med i bilden & hellst ska man förlora oskulden innan man är byxmyndig. Sådana minnen man har från den tiden...

När man blev lite äldre raggades det på krogen men jag har aldrig varit & kommer heller aldrig bli den desperata typen. Dansade, surrade, lite efterfester men inget mer...

Eftersom jag var skridskoledare så blev det en hel del kurser, anordnades en på orten & på kvällen skulle vi äta & ha trevligt på folkhögskolan där en del övernattade. Visade sig att hockeytränare hade kurs samtidigt så det fanns en del herrar att dansa & ha trevligt med. På kvällen skulle vi åka till grillen på stan för att äta, tjejen som körde backade snabbt in i en mur. Bilen blev snedställd & jag fick en whiplash skada, fick då en anledning att ringa till den söta killen som satt vid mig i bilen... Sökte fram numret & ringde för att höra om han blivit skadad ha ha ha... Telefonnumret gick till Kiruna igen men nu till Ronald som jag började dejta.

Nu för tiden är det via datorn man knyter mest kontakter eftersom krogen här i Kalix inte är mycket att hänga på men ibland är det rätt kul att gå ut & träffa gamla bekanta.

Datorn är helt ok men visst är det mycket trevligare att surra via telefon, att ha en röst till bilderna man sett av personen. Min f.d make träffade jag via chatprogrammet ICQ & det höll ju i 6 år till jag valde att låta honom bli lycklig med någon annan då jag inte kunde få barn.

Jag har nu varit singel i snart 7 år, visst har jag gjort mina försök men när någon inte hör av sig mycket då får det vara & ska det bara pratas snusk får det också vara. Det är något jag märkt som singel, spelar tusan ingen roll vilken grupp eller sida man är medlem på, det raggas kk:s & one nights överallt. Är man nu bara ute efter sex så finns det ju faktiskt speciella siter för enbart det.

Visst gillar jag sex, ska jag inte sticka under stol med men det många inte verkar fatta är att sex blir så mycket bättre när man har det med hjärta & hjärna, med någon man älskar helt enkelt.

Jag hoppas att jag snart kommer att träffa den där rätta som jag kan åldras med, någon som jag kan utforska världen med, laga goda måltider & äta med, ta långpromenader med, någon att somna vid, att vakna vid osv... Någon att dela de små sakerna med i livet helt enkelt & vem vet, kanske att han kommer från de södra delarna av vårat land & jag är defenitivt inte främmande för att flytta om känslorna är de rätta.

Tillbaka nu till verkligheten... I morgon är det min mammas begravning, oroar mig som f-n, blir allt så slutgiltigt, ett sista farväl även om vi redan på lasarettet sa just farväl eller ska vi säga "på återseende".

Dagen innan nyårsafton slog det mig att jag aldrig varit så ensam som denna julen & nyåret, min mamma brukade alltid ringa för att höra hur man mådde, vad jag gjorde & bad mig komma över på mat. Det kommer aldrig mer hända så alla ni som har era föräldrar i livet, ta vara på ALL tid med dem, de lever inte för alltid.

Önskar er alla en god fortsättning på 2014.

Tjillevippen

Fotoalbum av hockeykillarna