Nedräkningen har börjat sedan länge sedan, visst har jag varit utomlands mycket, även utbildat mig till reseledare på Cypern & blev erbjuden jobb i Grekland men tackade nej i slutändan. Men... Så mycket som jag längtar just nu har jag nog aldrig gjort, den här veckan kommer att vara som balsam för själen. Har ibland funderat på att flytta utomlands men aldrig kommit till ett slutgiltigt beslut, kanske för att jag helt enkelt inte vet vilket land som skulle vara bäst för mig & Wilma. Nåja, till beslut tas får jag hålla mig till resorna.

Idag har jag hunnit till graven en sväng & även handlat, skulle behöva städa men jag tillhör en av dem som har så otroligt besvärlig pms så kommer liksom inte igång. Visst tar jag tabletter men idag känns det inte som att de hjälper & jag har ingen lust att göra annat än ligga på soffan under filten med Wilma som just nu snarkar bakom min rygg.

Innan jag fick tabletterna så fick jag hemska smärtor, frossa, kräktes & när vi en påsk var i Vemdalen på semester så svimmade jag & fick hjärnskakning. Läkaren ville flyga mig hem men som tonåring ville jag åka bil hem med mamma & pappa. Hade hjärnskakning 3 gånger inom loppet av 2 år så det är väl därför jag är som jag är ha ha ha...

By the way... Håret... Att det är skönt att få sätta sig ner hos frisören & låta dem sätta saxen i håret, jag sminkar mig ju inte men håret brukar jag vara noga med förutom när det blir för långt, då struntar jag helt i det. Så i tisdags var jag till min frisör Sara, hon vet hur mitt hår ska vara förutom att hon muttrar (skojfriskt) lite då jag alltid i slutet tycker att det är liiite för långt. Vill ha riktigt kort på sidorna & mitt på huvudet står håret upp, fick isatt lite slingor denna gången så nu har mitt babyhår fått lite stadga.

Måste säga att jag älskar Lanzas produkter, speciellt pudret man gnuggar i för stadga, det är kanonbra & även saltvattensprayet är outstanding. Tidigare använde jag Sebastian men vågar inte beställa det nu när de bytt utseendet på alla flaskor & tuber så jag vet helt enkelt inte vad jag köper. Vad gäller hårprodukter så betalar jag hellre lite mer eftersom de är dryga & räcker länge, även champoo köper jag av Lanza.

Jag skulle ju så stort gå igenom min garderob här tidigare... Har jag gjort det än? Skulle inte tro det, måste gå igenom & se vad jag kan ha & vad som ska bort men det får nog vänta till i morgon. Idag ska jag bara fixa mat åt mig & Wilma, sedan gosa ner mig under filten & bara vara. Jag ska säga som det är JAG SKA LATA MIG!!! För det får man faktiskt vara ibland.

Hoppas nu att ni alla får en fortsatt fin lördag & till er som orkat läsa till slutet, bra gjort, jag som hoppat från det ena till det andra... Kan inte vara lätt att hänga med i svängarna ha ha ha. Ha det nu helt underbart   

Tjilevippen

PS: By the way, undrar om de har morgongympa på hotellet vi bor på... Bjuder er här en entusiastisk semestergäst.

Var idag in på en affär på orten där det blev lite surr med personalen & efter ett tag kom vi in på arbetslöshet & arbetsfömedlingen. Då säger den ena av damerna att många som är utan jobb bara reser & fröjdar sig men måste man som arbetslös sitta deprimerad & ha tråkigt hela dagarna? Man gör ju sitt bästa, de flesta av oss i alla fall, för att få ett jobb men det är ju liksom svårt att söka jobb som inte finns.

Hon tog upp att hon minsann vet en tjej som var typ 27-28 år som reste varje år men inte hade jobb men vad är det som säger att inte den tjejen bor hemma fortfarande eller kanske har en sambo/make med jobb. Tycker nog inte att man ska vara så snabb att sladdra om folk när man inte känner dem.

Är ju själv arbetslös & tillhör den lyckligt lottade skaran som ska få åka utomlands i maj, blir 1 vecka då jag inte vill att pappa ska behöva vakta Wilma för länge. Ännu mer lycklig är jag då det är min moster som bjuder mig på resan då hon tycker att jag efter allt den senaste tiden behöver komma bort & slappna av. Jag kommer att åka till Alanya med min väninna Mari, där finns ju allt... Sol, bad, god mat & inte alltför lång resväg när man bara ska vara en vecka. Blir övervägande till att ligga i solen & slappa om dagarna för att om kvällarna gå ut & äta gott. Vi kommer bo i en fin 2-rums lägenhet & på planet hade vi så tur att de vanliga platserna var slut & vi blev uppgraderade med lite gratis drinkar & bättre mat + 10 kg extra bagage... Det sista är mycket värt för sista gången fick man betala extra på flygplatsen.

Det där med att inte ha råd förresten bara för att man är utan jobb... Finns ju faktiskt de som har välbetalda jobb men ändå inte har råd till allt, tar en massa lån & hamnar i programmet Lyxfällan   

Jag skulle gärna göra mer under dagarna när jag är ledig men har inte råd, skulle vilja gå på gym, simma osv men får hålla stramt i pengarna & prioritera så prommisar med vovven får det bli.

Äsch då, jag har det bra ändå, fast jag är en nedslagen arbetslös medelålders kärring ha ha ha... Är jag sämre för att jag försöker hålla mig positiv, skulle nog inte tro det. What dosen't kill you make you stronger.

Nä nu ska bitterfittan göra kväll & inta ryggläge på soffan, avslutar med en liten bild jag fixade till idag & som vänder sig till alla fjantar med sina selfies med plutande läppar & tuttar upptryckta i kameralinsen.

Tjillevippen

Idag kära läsare har jag funderat på det glada 70:talet av någon anledning. Musiken, lekarna... För på den tiden var man barn & inte vuxen när man var under 10, nu ska ju barnen växa upp så snabbt att de inte hänger med själv. Rackans man satt & hoppade på snöhästar när man 10 år & lekte med Barbie, man hade inte en tanke på mode eller smink utan var glad till sommaravslutningen när man fick lite extra fina kläder.

I vårat kvarter var vi väl 10-11 barn i samma ålder som strålade samman & lekte, på vintern tog man på skidorna & åkte "störtlopp" i snöhögarna till skidorna gick av eller så snörade man på skridskorna & med sparkstöttingen tog man sig till isbanan utomhus. Man hade inte ens en tanke på att be sina föräldrar om skjuts utan man fixade allt själv & klagade aldrig & hade garanterat dubbelt så roligt som dagens ungar som ska ha allt serverat & skjutsas hit & dit.

På sommaren spelade man fotboll & fick vackert själv ta cykeln dit även om man en liten bit fick cykla på E4:an.

Hemma "på gatan" hittade man också på en hel del med sina vänner. Hoppade man inte hage eller hopprep så lekte man kurragömma eller ett, två, tre ost. Man hade liksom aldrig tråkigt & hade hur mycket ideér som hellst.

Kommer så väl ihåg när jag & en grannflicka gömde oss i vår bils, senapsgul Volvo 142, bagageutrymme för att göra "plånboken i snöre", dessvärre var det ingen som såg plånboken & vi höll på att bli instängda i bagaget.

Om kvällarna när det började skymma var det hur roligt som hellst att palla från landen, var ju spännande när man såg granntanten titta ut genom fönstren där man gömde sig bakom vinbärsbuskarna. Och det man pallade åt man upp & kastade inte bara på marken som förstörelse.

Ännu roligare var det ju att "spinka" på alla grannar, kika in genom fönstret för att se vad de gjorde när mörkret fallit, kanske man skulle dra med sin väninna & gå på spink-turne nu ha ha ha... Vilken helkväll man skulle ha.

Och hur roligt var det inte att ringa bakom en dörr & sedan springa för att stå på lur & se hur de öppnade dörren.

Små oskyldiga saker som nu kanske inte var så roligt för de som råkade ut för dem men so what, vi hade kul.

Som flicka så var det ju även detta med kärlek, man var kär i sin kusin & skulle förlova sig med honom... Eller... Både jag & min bästa vän skulle förlóva oss med honom & av ståltråd gjorde vi ringarna för att fria ha ha ha...

Så ibland satt vi på trottoaren, tog en blomma "kär, inte kär, kär, inte kär", vem känner inte igen det? Eller när man funderade hur många barn man skulle ha. Då tog man ett lass grus i handflatorna, rörde dem upp & ner medan man frågade den magiska frågan "hur många barn ska jag ha när jag blir stor" & sedan kastade man allt grus upp i luften & vände på händerna. Det gruset som landade på ovansidan av händerna var antalet barn man skulle ha, ibland kunde det vara 25-30 barn ha ha ha... Och här sitter jag barnlös. Talade som vuxen med min barnsomsvän & hon kommer ihåg att jag sagt att jag inga barn skulle ha utan adoptera då det fanns så många ensamma barn i våran värld som behöver föräldrar så kanske jag redan som ung kände på mig att jag inte skulle kunna få barn.

Ja jisses vad man hade mycket roligt som barn, många goa minnen där man jobbat på cirkus, jagat lösa grisar i kvarteret, hängt bakom skenande hästar & som tonåring raggat hockeygrabbar när det var Marabou Cup eller Wika Cup på ishallen. Kommer så väl ihåg min första "kille", min kompis frågade chans åt mig bakom läktaren på ishallen & han sa ja.... Min lycka var gjord, en liten mörkhårig kille med chokladbruna ögon från Kiruna som hette Ronny   

Musik ja... Som liten lyssnade jag på det mina föräldrar spelade & då var favoriten Lasse Berghagen & Inger Öst, speciellt då hennes sång "Det finns sol fast det regnar". Lyssnade på den just nu & det är faktiskt rätt bra text.

När man var runt 10:års åldern var det ju ABBA som gällde & sedan kom ju disco eran, vem kommer inte ihåg Ami Stewards "Knock On Wood"... Eller YMCA.... Kommer så väl ihåg mig & min kompis, vi drog på oss långkallingar som tights, hade någon schal runt midjan & paljetter i ansiktet där vi på balkonen mimade till låtarna i handtagen till hopprepen.... Rackans vad ärtiga vi ska ha varit.

Nä, jisses... Jag kan fortsätta hur mycket som hellst men berätta gärna i min GB om ni har något speciellt minne som är roligt, så kul att få höra om det.

Ni ska jag ta mig en kopp yoghurt & ett äpple, ha en fortsatt fin kväll ni som orkat läsa ändå hit.

Tjillevippen

Är det så för er, att söndag är vilodag, eller försöker ni hinna med så mycket som möjligt denna sista dagen för veckan? Även om jag inte jobbar just nu så tillhör jag ändå den senare gruppen så tvättstugan är inbokad & samtidigt ska jag nu rejält gå igenom min garderob. Se vad som används & vad som faktiskt kan packas ner eller rent av kastas, har man inte använt kläderna på 2-3 år så lär de inte användas mer. Hur mycket har man inte redan nerpackat i banankartonerna som står i förrådet, tar bara upp onödig plats & kommer garanterat aldrig mer att användas men det är klart... Om man plockar upp de kläderna på 20-30 år så är de väl antika   

I torsdags var jag ju på intervju för sommarjobb på Ikea, ingen vanlig intervju utan kändes mer som när man på en kurs ska lära känna de andra deltagarna. Har ju hållt i flertalet sådana när jag varit handledare inom projekt & data.

Kändes bra men man vet ju aldrig, de ska ju intervjua hela 130 personer till 40 platser. Ska jag vara ärlig så hoppas jag hellre att jag får det andra sommarjobbet jag sökt, på kyrkogården här hemma... Ett toppenjobb om sommaren & dessutom på hemmaplan, kan ju bli tjorvigt att pendla när man inte har körkort. Och då tjänsten på Ikea inte är 100% så kommer jag väl att få betala för att jobba med tanke på busskonstnaden så kommer ju inte gå framåt direkt.

Nå får se hur det blir men nog hoppas jag på jobb hemma här i stället.

Helgen har varit väldigt lugn, började bra på fredagkväll med ösregn, gillar inte alls när det regnar men det är bra att snön försvinner i alla fall. Ok... Rätt mysigt var det att lägga sig på kvällen med öppet fönster när det regnade & stormade, sov jag riktigt bra.

Igår tog jag & Mari en promenad på förmiddagen men den blev inte så lång, blåste så förbenat kallt & dessutom direkt in i mitt öra. Fixade till mig innan vi gick, vid avfärden såg mitt hår ut som en piasavakvast & när jag kom hem som ett åkerspöke. Var liksom ingen idé att fixa till sig innan den promenaden.

På kvällen kom Mari på besök & vi såg "Mello" med ett halvt öga, under omröstningen bestämde jag i alla fall att om den där bruden Ace Stortönt vann så skulle jag bojkotta hela skiten i år. Jag menar, de som har ticks har ju en anledning till att de gör grimaser, vad har hon för anledning? Jäkla fjant & låten fullkomligt sög, tur att en riktig artist som kan representera vårt land på ett bra sätt vann.

Och så har vi nu söndag... Söndagen till ära ska jag i alla fall tvätta, dagens höjdpunkt liksom. Vaknade redan kl 5 & innan klockan slagit 6 kom jag & Wilma in från morgonpromenaden.

Köpte i veckan en jättefin byrå av en tjej så bara jag rensat garderoben ska jag sätta igång med möblerandet i sovrummet. Har äntligen efter 2 år kommit på i vilket stuk inredningen ska gå i sovrummet, tog beslutet när byrån kom in dit. Så först av allt ska TV:n ut, den ska in i vardagsrummet & den i vardagsrummet får pension, så vill någon nära ha en tjock-tv gratis, välkommen.

Byrån är kanonfin, det enda jag behöver är ett handtag som saknas på en låda & en knopp till skåpet. Handtaget får jag gå här & se på affärerna men knoppen har jag redan hittat & ska nu beställa. Knoppen är i form av ett hänglås där det hänger 2 nycklar, kanonfint.

Nä nu ska jag försöta få "tummen ur röven" & göra lite nytta. Hoppas att ni alla fåt en fortsatt fin söndag.

Tjillevippen

Byrån & knoppen som nu ska beställas till dörren

Suttit & sett serien "Trinny & Susannah Stylar Norge". Slår mig när man ser någon som är udda, måste de stylas om eller ska man helt enkelt låta dem vara unika i sitt sätt att vara.

Visst hajar även jag till om jag möter någon som är annorlunda när jag är ute men ofta så tänker jag i stället "f-n vad modig han/hon är" som vågar vara annorlunda & inte följer med strömmen. Sedan får man väl om det gäller i arbetslivet anpassa sig men på sin fritid måste väl alla få vara som de vill & vara bekväma i det.

Kommer så väl ihåg min chef på sommarjobbet jag hade förra året, när ägaren skulle komma till butiken för att träffa oss nya så står hon dagen innan nära mig när jag prismärker.... "Skulle du kunna ta på en långärmad tröja i morgon, han gillar inte tatueringar". Det var inte en fråga utan ett konstaterande men jag tog det som väldigt kränkande att jag skulle behöva dölja min personlighet & vem jag är år 2013. I slutändan när jag jobbet var över & jag själv talade med ägaren tog jag upp det hela, han skrattade & sa att hans son också har tatueringar så med andra ord var det henne den stack i ögonen. Det jag inte förstår är varför hon ringde mig om jobb om nu tatueringar är en nagel i ögat på henne, hon visste mycket väl att jag har gaddningar. Stället jag jobbade på säljer dessutom kroppssmycken & det är väl inte damer i dräkt som handlar det mig veterligen så lite dubbelmoral var det allt från hennes sida. Ja ja, glad att jag inte är där längre, gillar inte att behöva "kväva" mig själv & min personlighet.

Som yngre sökte jag jobb ett jobb i en klädbutik & på intervjun så kom det ena efter det andra fram. Du får inte ha långa naglar, du får inte ha hål i näsan, går tatueringen att dölja.... Men vad f-n är det för sätt... Är vi som gillar kroppskonst någon typ av missfoster som sprider sjukdomar eller? Jag tackade helt enkelt för mig.

Alla har vi ett behov av att uttrycka oss på alla de möjliga sätt, varierat från person till person, men inte är vi sämre för det.

Sedan kan man ju se på många som vill ha en viss, enligt dem själva, status i samhället och vill föra sig med dyra kläder, smycken, väskor/skor & bilar. Många som ser upp till denna typen av "perfekta" människor där banken äger det mesta & där de får jobba hårt för att dölja sina skavanker för sina så kallade vänner.

Vad är det som är så speciellt med mycket pengar? Förutom att man blir ekonomiskt oberoende... Men att låtsas ha pengar när man tagit en massa lån för att köpa sakerna är ju bara sjukt. Är man verkligen så desperat efter att bli omtyckt att man vill bli bedömd efter vad man äger & har i stället för den person man verkligen är. Har vårat samhälle verkligen blivit så kallt & ytligt???

Nä, nu ska denna bitterfittan springa ner i tvättstugan... Ska onekligen bli mysigt att glida ner mellan rena lakan i kväll.

Tjillevippen

Cyndi vågade vara sig själv, vågar du?

I ett tidigare inlägg så var jag starkt emot att att man kan vara kär i någon som man aldrig träffat & ha förhållanden över internet. Jag måste delvis backa & säga "jag hade fel", jag är inte mer än mänsklig.

Kärlek är dock ett stort ord för mig & jag kan inte säga att jag är kär innan jag träffat en människa face to face så att säga men förälskad kan jag nog säga att jag blivit.

Mannen i fråga bor ej i Sverige men i ett av våra grannländer, vi kom i kontakt för någon månad sedan via en kompis & det tackar jag för. Tackar även samma vän för att ha presenterat appen Viber för mig så att vi nu kan ringa varandra gratis & prata för oj vilken fin röst den mannen har. Lugn & trygg.

Vi började surra mer i i veckan, har faktiskt chattat otroligt mycket & i går även talat på telefon. Vi har samma åsikter & värderingar vilket för mig är viktigt plus att jag älskar att han ger sina barn så mycket tid & verkligen tar sitt ansvar som pappa vilket många män glömmer att göra eller helt enkelt inte tillåts göra av barnens mammor.

Det som började som en chat mellan två främlingar har utvecklats & nu har jag alltid påklistrat ett sådant där lite fånigt leénde, ni vet, när vi pratar    Han får mig att le, känna min omtyckt, det pirrar i magen, jag blir glad & en sådan värme sprider sig i kroppen var gång vi chattar eller pratar. Jag kan nog faktiskt säga att jag är smått förälskad hur otroligt det än låter eftersom det kommer från mig men jag får helt enkelt erkänna.... Jag hade fel, man kan bli förälskad i någon man aldrig träffat via internet. Men kär, där vidhåller jag än att man måste träffas för att kunna avgöra om man är kär eller inte.

Nu gäller det bara att få till en träff & den hoppas jag kommer inom en snar framtid så vi får se om känslorna stämmer även i verkliga livet. Om inte så vet jag att jag kommer att han en livslång vän som jag kan prata om ALLT med & det är inte heller fy skam även om jag nu hoppas på mer.

Förövrigt har helgen förflutit rätt lugnt, besök på kyrkogården, prommisar med Wilma, lite småpyssel hemma. Igår, lördag, luchade jag hemma hos pappa då min bror från Luleå med fru kom på besök. Fick även Wilma träffa "kusinen" Zam & busa lite. På kvällen kom Mari över i vanlig ordning & vi hade precis som alltid trevligt i varandras sällskap, en god vän ska man vara rädd om, de växer inte på träd.

I morgon är det den 3:e mars & precis 3 månader sedan mamma gick bort, vi var idag & skulle köpa gula rosor men det kommer in i morgon. Innan hon gick bort ville hon ju inte prata om sin begravning men hon tog i alla fall upp med min pappa om att hon ville ha gula rosor på kistan & det ordnade vi givetvis. Så nu när det är 3 månader sedan hon gick bort ska vi köpa en bukett eller två med gula rosor & lägga på graven.

Nä, nu ska denna damen dra sig in i sovrummet, Wilma ligger redan & sover så jag ska nog göra henne sällskap. Kommer ju en dag i morgon & ja just, ska ju på intervju för sommarjobb i veckan... Ett sommarjobb är bättre än inget jobb alls & kan ju faktiskt leda till mer om man visar framfötterna.

Sov så gott alla där ute i natten.

Tillevippen