Jag tycker veckorna springer iväg, var försvinner alla veckor & månader? Jag hänger inte riktigt med om jag ska vara ärlig. Men nu får tiden gärna gå snabbt till våran semestervecka i Turklandet.

Idag så har jag & min far varit på besök hos två av mina mostrar, var otroligt trevligt att träffa dem båda men jag skulle gärna slippa skitsnacket om varandra. Not my business så att säga, det som har varit har varit & som jag sa åt dem så ställer jag mig utanför all sådan här drama & kommenterar det inte heller. F-n, fullvuxna människor som ska agera förebild åt barn, barnbarn & barnbarns barn. Alla är till åren så varför inte försonas nu för den dagen någon går bort är det för sent & då sitter de där med dåligt samvete i stället. Livet är för kort helt enkelt.

Har funderat på detta med vänskap till f.d svägerskor, måste man bryta upp från dem bara för att man inte är tillsammans med deras bror längre? Det blev så för mig men nu har jag fått kontakt med båda två via facebook. Saknar verkligen dem som vänner för vi hade så ofantligt kul de gånger vi träffades & jag hoppas kunna träffa dem snart igen. Kommer så väl ihåg en dag på stranden med den ena av dessa damer, vi hade så otroligt roligt & den andra har precis lika sjuk humor som mig, om inte värre ha ha ha... Även om jag inte vill ha med hennes bror att göra så vill jag inte tappa henne som vän. Kommer ihåg en vecka vi tillbringade här i Kalix en midsommar hon & jag, vi åt frukost tidigt på balkongen av kolonilottsstugan, cyklade, kastade frisbee, spelade badminton & hela tiden gassade solen. Brände oss båda två & jag såg ut som ett stoppljus i hela ansiktet, hon sa att hon minsann har växt upp & levt i Turkiet men där hade hon aldrig bränt sig som hon gjorde här i norra delarna av Sverige. Bra betyg på solen här i norr antar jag he he he... Hur som have är jag glad över att ha fått kontakt med dessa f.d svägerskor igen & faktiskt även en f.d svärmor    Henne kommer jag så väl ihåg gråtandes på flygplatsen när jag skulle åka hem.

Vad gäller förhållanden för övrigt så är jag inte den som på något sätt har varit desperat även om jag velat ha någon nära mig. Jag har inte som många damer tagit lättvindigt på kärlek så att jag varit tvungen att skaffa en ny man så snart ett förhållande tagit slut. En av mina kusiner var tillsammans med en dam som varit förlovad 18 gånger.... 18 gånger????? Då måste man ha någon väldigt snevriden syn på vad kärlek är eller samla på förlovningsringar.

Jag har varit förlovat en gång & gift en gång, allt med samma man. Som jag känner det just nu så har jag inte heller något behov av att gifta mig igen, en ring på fingret gör inget förhållande bättre eller att man sitter säkert på sin plats. Det är i alla fall min erfarenhet & då inte bara från mig själv utan av det jag sett hos andra. Kärleken sitter inte heller i en ring utan är så otroligt mycket mer.

Nä, nu har jag ännu en gång spånat från ämne till ämne så ni som orkat läsa till slutet måste jag ge en eloge. Önskar er alla en fortsatt fin kväll.

Tjillevippen