Räknas man när man inte kan få barn? Känns i alla fall som att man inte gör det, man känner sig som en halv kvinna & när jag skilde mig efter flera provrörs försök tänkte jag "vilkan man vill ha mig som inte kan få barn". Svaret var ju ganska klart, en man som helt enkelt gjort bort detta & redan har barn eller en man som inte vill ha barn för de finns ju faktiskt. Jag har i alla fall träffat en man som tillhör den första kategorin & har 2 barn som han är en helt underbar far till.

Varför jag funderat på detta var när det i helgen var Mors Dag i en del länder & på Fejjan taggades jag i flertalet av dessa bilder som vänner lade in. Jag har ingen mor i livet & jag kan inte få barn, visst kan man sända sin mor på andra sidan en tanke men det är ju liksom inte samma sak. Men jag ska i alla fall den 25:e sätta blommor på hennes grav.

Men detta med att inte ha barn av en eller annan anledning, det är inget som jag valt men blir ändå särbehandlad av gamla vänner. Har man inte barn så "räknas man" helt enkelt inte & är man dessutom singel så skyr de en som pesten.

Jag har tidigare velat ha barn, jag har lagt äggstockarna i viloläge med nässpray för att sedan pumpa kroppen med hormoner, jag har själv tagit ägglossningssprutan på givet klockslag för att de skulle veta när min kropp enklast släppte äggen. Jag har även legat med benen i vädret hög på morfin av smärtorna när de plockade ägg, jag var även där när de planterade in de fina äggen som var befruktade, jag har känt hur äggen "satte sig" MEN jag var även där när kroppen efter 2 veckor stötte bort äggen & jag började blöda. En berg & dalbana av känslor, förhoppningar & besvikelser. Det är något som alla som kan få barn naturlig väg inte har en aning om hur det känns, att vara fylld av förhoppningar för att sedan slås ner & ingen förstår varför min kropp inte tar emot äggen.

Som sagt, barnlösheten är inget jag valt utan jag har valt att acceptera den för att jag ska må bra. Att jag sedan skilde mig på grund av barnlösheten var mitt sätt att rädda mig själv psykiskt, skulle jag fortsatt att leva på hoppet skulle jag ha varit så nedbruten av alla motgångar.

Vi är många som är barnlösa men vi är fan inte sämre för det, många som får barn blir så otroligt kloka & kan allt bara över natten sedan de ploppat ut ungen. Och vi som inte har barn ska väl inte säga något för vi "vet inte hur det är".... Det fick jag slängt i ansiktet på mitt tidigare jobb. En kollega där hade 2 barn men ooojjjj vad det var jobbigt, hon hade inte ens tid att skära en vanlig sallad utan köpte färdig. När jag sa att det tar max 5 minuter att skära en sallad, är nyttigare & man får mer för pengarna skrek hon nästan hysteriskt "prova att skaffa barn själv så får du se hur det är" varpå jag stirrade stint i ögonen på henne & sa "jag kan inte få barn".

Så här är jag nu, Malin, snart 46 år, barnlös men ändå lycklig. Är det fel att vara det? Nej för man kan faktiskt berika sitt liv med så mycket mer än bara barn. Slutligen kom i håg att barn är en gåva & ingen självklarhet.

Nu till något helt annat, kan man inte vara vänner om man har olika åsikter i en specifik fråga? Nu gäller detta support, många stödjer sportklubbar med att köpa deras prylar, gå på matcher m.m Jag däremot är supporter för en motorcykel klubb, är jag sämre för det? Skulle inte tro det.

Märkte helt & fullt vad en barndomsvän ansåg om det när hon först ansökte om vänskap på Fejjan men när hon sedan såg vad jag stod för så tog hon bort mig som vän. Ehhh.... Jag är samma person som hon jobbade med & som hon växte upp med oavsett vad jag stödjer. Är man verkligen så enkel i huvudet att man inte kan vara vänner med de som har en annan syn gällande något specifikt? I sådana fall tycker jag väldigt synd om den människan för han/hon måste vara väldigt ensam om man tror att alla ska tycka lika.

Jag menar om min kompis hejar på Finland medan jag hejar på Sverige så inte tusan bryter jag vänskapen med henne. Eller om man pratar glass smaker & jag gillar choklad medan hon gillar hallon, nej nu kan vi inte vara vänner.

Vi är väl ändå vuxna & ska väl ha kommit så långt i vår utveckling att vi lärt oss att vi alla är olika, tänker olika osv men att det ändå finns plats för oss alla på denna jord. Tänk så otroligt tråkigt om vi alla tyckte & tänkte lika.

Vad som dessutom sedan är så otroligt falskt är ju att när man möter mig på stan tex så ler man & säger hej. Är inte detta så j-a typiskt för kvinnor... Usch & fy.

Så till den vanliga grå vardagen, måste lugna ner mina nerver ha ha ha... Idag är det hela 4 dagar kvar till den efterlängtade semestern, har i helgen som sagt tagit fram resväskan & igår var det dags att gå igenom garderoberna i jakt på sommarkläder. Suck... Nåja, hittade lite som liknar sommarkläder i alla fall & såg att jag måste ut & inhandla lite svart färg för att färga mitt favoritlinne som var väldigt solblekt. När man går till stranden vill man ju gärna ha ett linne som är bakom ryggen har banden ner till BH-bandet men det verkar väldigt svårt att få tag i om det inte är festlinnen i syntetmamterial. Nä, ut & inhandla färg så kommer det linnet även till användning i sommar.

Kommer vara en rätt tom resväska när man bara blir en vecka, har passat på att ta kläder som är utnötta med som "strandkläder", de blir ju alltid förstörda av saltvatten & sololjor så då kan jag kasta dem när jag far hem.

Veckan har en höjdpunkt till & det är på torsdag när jag & två väninnor ska på Terry Evans storseans, blir säkert lika roligt som de 2 tidigare gångerna jag deltagit. Många skratt men även känslosamt, mycket energier som påverkar en & samtidigt så har jag ju denna gången tappat min mor som gått över till andra sidan vilket kan göra mig extra känslig så jag tror att det är läge att ta med en bunt med servetter. Ser jag i alla fall fram emot.

Nä, nu ska denna damen ta tag i livet igen, hade ju tänkt få städat hela lägenheten grundligt innan fredag så att jag bara behöver dammsuga innan jag åker på lördag. Skönt att komma hem när det är nystädat & fint.

Önskar er alla en fortsatt fin måndag.

Tjillevippen

Är det så?       

 

Annie

12 maj 2014 16:05

Håller med dig!
Bra skrivet :-) Det finns mer i livet än barn.
Stå på dig. Det är absolut inget fel att vara lycklig!

Kram/

http://lifebyannie.bloggplatsen.se

Malin

12 maj 2014 18:08

Tack snälla Annie, jag lovar, jag ska stå på mig ;) Lite skinn på näsan har ingen dött av.
Hoppas att du får en fortsatt fin dag.

Kramar

 

luvcatz

13 maj 2014 19:30

Hjälp vilka konstiga människor det finns. Det är som du säger, tyvärr ingen rättighet att få barn :/ Haha, du kan va utan den "vännen" på fejjan jag skulle kalla hen för MUPP :)

Va spännande med seans :)

Ha en fantastisk semester, kram :)

http://luvcatz.bloggplatsen.se

Malin

14 maj 2014 16:20

Jo tack, tur att du & jag i alla fall är normala... Vad nu det är ha ha ha... Jag är nog ett särfall men ett trevligt sådant ;)
Ja, ska bli kul, tredje gången jag går på Terrys & tycker att det är lika spännande var gång.
Tack snälla, kommer säkert få det riktigt trevligt med Mari i värmen :)
Kramar i massor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, första veckan efter påsklovet gjord och så även helgen, hela veckan bara swishade iväg i en herrans fart. Kanske är så det blir när man trivs där man arbetstränar. Blev mycket Hooja i torsdags och eleverna var helt slut efter dansandet :)    ...

Ja så är det, i morse när jag var ut med Wilma vid 6.30 så blev morgontoaletten snabbt gjord då graderna visade -18. Länge sedan vi nu haft så kallt så man är inte van och till helgen verkar de även lovas lite snö men så brukar det ju vara om vårvint...

En dag kvar men en vecka ledigt för mig :) Hoppas att få lite mer ork så att jag kan göra en del här hemma, skulle vara så skönt.  I morse trodde jag att jg legat och blåst lite längre än vanligt, till jag blev påmind om att vi faktiskt har ställt ...

Rubriken gäller givetvis inte alla men nog är det många liksom mig som sitter ensam när högtiderna ska firas. Tidigare blev jag ledsen när jag tänkte på det men numera orkar jag inte knappt bry mig. Jag har inte påskpyntat förutom att min godisskål...

Ja så är det, vet inte hur många gånger jag försökt skriva här men jag har helt enkelt inte orkat. Själv har jag tänkt att det är vårtrötthet som de äldre brukar tala om men arbetsförmedlaren och min kontakt på försäkringskassan tror att det är för a...