I morse vaknade jag kl 7, sovit hela natten utan att vara upp vilket är väldigt ovanligt sedan min mor gick bort, har i regel varit upp flera gånger om natten om jag ens somnat.

Direkt jag steg upp började jag baka, en farsdags tårta åt min far då jag visste att han skulle få främmande. Roligare med hembakt än att köpa på affären.

Klocka 11.21 ringde telefonen, jag brukar aldrig svara på dolda eller okända nummer, varför vet jag inte men det har blivit så. Denna morgon var ett undantag, såg på telefonen som ringde & kände att jag måste svara på det numret.

På andra sidan var min barndomväns make som kom med så otroligt tråkigt besked, nämligen att Anna i fredags morse somnat in. Då orkade inte hennes kropp mer efter år av olika sjukdommar. Det började när hon var ca 13 år med att tunntarmen & tjocktarmen växte ihop, efter det avlöpte sjukdomarna en efter en & hela 12 gånger fick hon operera tarmarna.

För någon vecka sedan träffade jag hennes mamma som sa att hon nu låg på lasarettet med syrgas då lungorna höll på att kolapsa, de skulle försöka rengöra men inget var säkert. Och här står vi nu...

Jag tänker tillbaka på allt vi gjort & hur roligt vi hade som barn, i stallet & på ishallen. Och ofta efter skolan så år vi tillsammans kanelbullar & kall Oboy choklad, det var liksom dagens höjdpunkt efter skolan.

När vi jagade grisar som rymt, jobbade på cirkus där vi dels skulle mocka åt elefanten vilket inte var en rolig uppgift för 2 taniga tonårstjejer.

På ishallen höll vi till ofta, det började med skridskoskola -73, efter det konståkningsskola & slutligen blev vi själv ledare för barnen. När vi kom upp i tonåren fick ishallen en annan lockelse, nämligen hockeykillar från både när & fjärran. Våra första killar spelade i Kiruna IF, Ronny & Jörgen. Kommer så ihåg där man bakom läktaren "frågade chans" åt sin kompis. Ja så enkelt var det i den åldern.

När vi sedan blivit äldre har vi bosatt oss på olika orter så vi har inte setts lika ofta men vi har haft kvar vår vänskap. Nu är hon borta, tårarna har runnit med jämna mellanrum i dag & jag har tänt ett ljus för henne.

Tankarna går till hennes make, barn, syskon & mamma.

Väljer att visa bilder från när vi var unga då det var då vi hade mest upptåg.

Vila I Frid Anna