Tänk när man var ung var lill lördag detsamma som utgång på disco eller krogen... Numera funderar man länge innan man ska ut & planerar men inte då... Då var det inte en fråga om man skulle gå ut utan hos vem förfesten skulle vara. Onsdag fredag lördag onsdag fredag lördag.... 3 dagar i veckan var det utgång & visst tusan var man piggelin dagen efter för att jobba, no problem. Nu tar det nästan 3-4 dagar innan man är människa igen när man går ut en kväll.

Nä numera är lillördag spenderad framför tv:n men det nya underhållningsprogrammet Lillelördag får vara för mig.

Såg just på fejjan att min väninnan landat i Thailand & på hotellet, såg ut väldigt varmt & härligt. Jag saknar att åka utaomlands, snart 2 år sedan jag var sist. Men med ena fickan tom & andra trasig så får jag just nu leva på minnen & drömmar om framtida tripper. Men ärligt, nog känns det mer & mer som att det skulle vara skönt att åka ner till värmen & jobba halva året, här finns ju ändå inga jobb. Tål att funderas på men, som jag alltid sagt, att så länge min far är i livet så flyttar jag inte men sedan finns inget som håller mig kvar här längre. Eller håller mig kvar, det är ju inte så att min far håller mig kvar men det är ett val jag gjort efter mamma dog. Att finnas här för honom, mina bröder är ju inte direkt dit var dag & mår han dåligt om natten är det mig han ringer. Man har bara en mamma & en pappa, de finns inte alltid här så ta tillvara tiden & sätt av tid för dem.

I måndags fick jag äntligen min blodtrycksmedicin, har fortfarande ont i huvudet med jämna mellanrum men snart ska den nog kickat in så att jag slipper ta huvudvärkstabletter. Har aldrig tänkt på hur mycket en tablett kan göra men när man blir utan den förstår man. Min mor hade också högt blodtryck & jag kommer så väl ihåg när vi skulle åka från Cypern till Egypten & Israel -94 när det var många attacker mot turistbussar i Egypten... Hon sa att jag inte skulle ringa & berätta när vi skulle fara för då skulle hennes blodtryck gå upp då hon skulle oroas. Kunde jag hålla mig eller jag kom nog inte ihåg för jag var sååå glad att vi skulle iväg så kvällen innan ringde jag hem & kvittrande glatt berättade att vi skulle åka...

Det är jobbigt att behöva oroa sig & det går jag igenom just nu när älsklingen är sjuk, försöker hålla mig lugn & utvändigt ser jag nog ut som lugnet själv men insides stressar jag sönder mig själv. Måste försöka påminna mig om att ta ett djupt andetag & slappna av.

Nä, nu ska jag ta & gå ut med Wilma, bara -1 ute så rätt skönt men i morgon ska det bli några grader kallare. Ser jag faktiskt fram emot då jag är så varm av mig, har ju en liten infektion i kroppen som gör att jag är så varm. Har typ kortärmad & stickad kofta just nu... Och om natten har jag ibland legat med balkongdörren öppen & täcket av. Vaknade så i går morse, vad jag då inte hade räknat med när jag öppnade balkongdörren var att det kanske börjar snöa... Suck... Kunde göra snöbollar inomhus när jag vaknade....

Tjillevippen