Sista åren är det faktiskt så att jag inte känner igen mig själv längre, varken till utseende eller mitt sätt att vara. Dels så har kroppen förändrats & just nu känns det inte som att jag ser en ljusning förrän jag fått ordning på min andning & kan hålla igång bättre. När man inte kan hålla igång med längre promenader så blir det ju så att man förbränner ju inte det man intar var dag plus att musklerna som bäst förbränner fettet försvinner, det känner jag klart & tydligt. Det blir en ond cirkel... Ska idag till läkaren då jag ska få testa en ny astmamedicin eftersom jag är undermedicinerad.

Sedan känner jag inte igen mitt sätt att vara heller men det hänger ihop med utseendet som jag inte alls gillar, fullkomligt hatar mig själv sedan en bra tid tillbaka & vill knappt visa mig ute eftersom jag tror att alla som jag möter i min väg tycker lika illa om mig.

Allt som varit så självklart tidigare är inte det längre, ska jag eller ska jag inte... Och att gå över tröskeln för att göra det jag tidigare gjort är inte lika självklart längre, tröskeln blir högre & högre & det skrämmer mig. Det är inte jag, jag har inte tidigare frågat mig själv om jag ska utan har bara gjort det.

Jag gömmer mig bakom en glad & skojfrisk fasad, det som nu är en fasad var tidigare min personlighet som jag tappat lite på vägen & det skrämmer mig otroligt mycket. Det är bara min närmsta väninna som vet hur jag känner mig men de andra... De vet inte.

Samtidigt så vet jag att den enda som kan ändra allt det är jag själv & jag måste börja någonstans, om dagens besök hos läkaren med bättre medicin blir positivt så är det ju en väldigt bra början. Får jag igång andningen så kan jag börja ta lite längre promenader & även hoppa upp på min träningscykel. Det är en väldigt bra början & får bli mitt första mål. Tror inte att jag får ställa för höga krav utan ta det i delmål, sätter man upp för höga mål så är det lätt att man kraschar i stället så bättre att ta det pö om pö så att säga. Nu ska Malin börja hitta tillbaka till sig själv.

Samtidigt måste jag tacka min älskling för att han finns för mig & peppar mig. Han kan defenitivt inte ändra mitt liv, det kan bara jag göra, men han är ett väldigt bra stöd & har gjort mitt liv ljusare.

Så ska jag ta mig lite frukost & en varm dusch, tack till er som orkat läsa. Jag vet att jag inte är ensam om detta men ibland kan det vara svårt att prata/skriva om det.

Tjillevippen

 

Kristins

18 februari 2016 10:11

Du är definitivt inte ensam! Känner igen mig själv i det mesta förutom att mitt andningsproblem heter lunginflammation. Kram. 😊

http://www.krezon.se

Malin

18 februari 2016 18:51

Det roliga eller ska jag säga ironiska är att jag själv jobbat med ungdommar som har diagnoser & har detta problem. Jag har pratat & stött dem... Nu sitter jag här själv.
Fick ny medicin idag som öppnar upp bra så snart är jag på g med andningen.
Hoppas att din lunginflamation ger med sig & att du blir frisk som en nötkärna igen.
Kramar

 

Ulrika

18 februari 2016 11:15

Så tråkigt att du ska känna så. Ta upp med din doktor hur du mår även psykiskt, finns kanske hjälp att få även med det. Du får inte tro att alla du möter ska tycka illa o dig. Kram <3

http://gnildron.bloggo.nu

Malin

18 februari 2016 18:53

Man dömmer sig själv hårdast & dessvärre ställer jag höga krav på mig själv... Lyckas hag inte så kraschar jag totalt.
Kramar i massor

 

Lilith - Livet efter Borderline

18 februari 2016 11:48

Ja gud vad jobbig den känslan är. Och det är en jobbig process att hitta tillbaka till sig själv.

http://www.lilith.se

Malin

18 februari 2016 18:47

Ja usch... Hittade mig själv en gång tidigare efter skilsmässan, det tog 4 år. Jag hoppas det går bättre nu. Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nå, för all del, veckodagarna går ju också lika fort men man må ju få fråga i alla fall ;) Helgen har varit och är väldigt lugn, blev 4 dagar ledig för mig då jag i torsdags hade slut medicin att ta för ryggen men fredag morgon kom den med Early Bird...

Ja, första veckan efter påsklovet gjord och så även helgen, hela veckan bara swishade iväg i en herrans fart. Kanske är så det blir när man trivs där man arbetstränar. Blev mycket Hooja i torsdags och eleverna var helt slut efter dansandet :)    ...

Ja så är det, i morse när jag var ut med Wilma vid 6.30 så blev morgontoaletten snabbt gjord då graderna visade -18. Länge sedan vi nu haft så kallt så man är inte van och till helgen verkar de även lovas lite snö men så brukar det ju vara om vårvint...

En dag kvar men en vecka ledigt för mig :) Hoppas att få lite mer ork så att jag kan göra en del här hemma, skulle vara så skönt.  I morse trodde jag att jg legat och blåst lite längre än vanligt, till jag blev påmind om att vi faktiskt har ställt ...

Rubriken gäller givetvis inte alla men nog är det många liksom mig som sitter ensam när högtiderna ska firas. Tidigare blev jag ledsen när jag tänkte på det men numera orkar jag inte knappt bry mig. Jag har inte påskpyntat förutom att min godisskål...