Så var första träffen med kuratorn avklarad igår, 2 timmar av prat och tårar... Igen... Så otroligt jobbigt att behöva dra allt en tredje gång så att när jag precis har börjat må liiiiiite bättre så ska allt rivas upp igen, kan lova att tankarna löpte amok i går. Kunde knappt somna även om jag var så himla trött i huvudet. Nå, nu är denna gången klar så nu är det bara resten kvar och fortsättningen kommer nästa vecka. Hon var i alla fall helt ok att öppna sig för men det är jobbigt efter med trötthete och skorn och huvudvärken. Men jag ska bli ok, jag ska hitta tillbaka till den Malin jag en gång var, den sociala, glada och energiska Malin som jag saknar något enormt.

När jag ser denna bilden av mig så ser jag mina helt underbara pumps från Franza, de hade så otroligt mjukt och skönt skinn och var så sköna. Jag och skor är ett kapitel för sig ha ha ha... Jag har alltid varit skogalen men nu när man är tyngre och har värk så är inte högklackat direkt idealskorna och jag skulle nog inte ens komma ut från lgh i dem ha ha ha.... Numer ääääälskar jag träningsskor och använder dem året om, även vintertid men det fanns en tid när pumps var det enda valet. Jag jobbade i skoaffär under en massa år och då fanns det alltid 30-40 par skor i garderoben, pumps hade jag i stort sett alltid förutom om jag var sportklädd. Jag till och med tog långpromenader med hundarna iförd pumps och alla stiftklackar var utbytta till stålklackar för att hålla då man gick mycket på asfalt. Nackdelen var väl när jag skulle ta en snabb kurva på stengolv att man kunde glida till och när det var modernt med breda byxben med slag så hände en liiiiten incident. Jag skulle ner på lagret för att hämta upp skor åt en manlig supersnygg ryss som precis kommit för att spela bandy. Of topic, jag vet ha ha ha... HUr som hellst så fastnade klacken i slaget på byxan när jag sprang nedför trappan och jag hade tur att trappräcket var där att grabba tag i för annars vet jag inte hur det hade gått. Han måste ha funderat vad tusan jag höll på med för det skedde ju inte direkt i tysthet. En annan gång på krogen glömde jag bort 2 trappsteg då jag var glad i hatten, tog ett långt steg rätt ut i tomma luften vilket slutade i att jag bröt klacken och fick lov av vakterna att traska hem för att hämta nya skor för pälsstövlarna jag kom i kändes inte idealiska på dansgolvet. 

Jag har ännu en skofetish men det har blivit träningsskor då i stället för heels, håller dock på nu att gå in ett par kängor från Bunker, vill ha dem lite mjukare innan jag ger mig ut med dem så jag slipper värk. Har ju liksom en tanke på att försöka ta mig ut på krogen med min väninna och då lär de inte släppa in mig med apelsinfärgade Nike Air Max ha ha ha...

Från det ena till det andra... Dagens rubrik... Ärligt, hur många lever det liv som man verkligen vill leva? Följer vi våra drömmar eller blir det mer som att man anpassar sig och typ gör det bästa av situationen?

Jag har funderat mer och mer på detta, först och främst ska jag nu jobba för att börja må bra samtidigt som jag läser klart sista engelskan. Efter det ska jag ge mig på spanskan som jag läst på 90-talet men aldrig använt, där har jag en liiiten tankte. Jag vill, som jag tidigare tagit upp, flytta utomlands och jobba då min värk inte gillar vinterhalvåret. Och spanska är ju också ett världsspråk som talas i dels Dominikanska Republiken. 

Jag vill inte längre vara med om att jag bara gör det som förväntas av oss alla, jag vill göra något för MIG, något som får MIG att må bra. Vad är det för idé att leva om man hela tiden bara följer med strömmen och inte vågar ta steget och skapa sig något helt utanför ramarna. I vårt samhälle är man ju bara accepterad inom yrkeslivet och privat om man bara följer strömmen. Man ska träffa en man, skaffa barn, hus, vovve osv osv... Då är man accepterad av alla runt en och är man som mig singel, arbetslös och dessutom barnlös så är man ju helt utanför ramarna och utanför. Det märkte jag när mina vänner skaffade allt det, då duger man inte att umgås med mer och inte blir man bjuden hem till dem när det vankas fest osv men jäklar om man ordnade en tjejfest, då tog de chansen att komma bort från man och barn. Jag förstår givetvis att det inte är så i alla kretsar men i min f.d krets så beter man sig så. 

Ja ja, där kom jag lite utanför ämnet igen men som sagt bara jag börjar må bra igen och när jag inte har något som håller mig kvar här så är planen att börja på nytt i ett året om varmt land. Någon av er som har liknande planer?

Nu ska jag ta tag i lite göromål innan det är dags för middag men tänk på att ni ska göra sådant som gör er glada och inte bara följa med strömmen och göra sådant som förväntas. Jag lovar att jag i alla fall ska försöka leva efter det,

Tjillevippen