Så var det fredag och 17 dagar sedan vår pappa gick bort. Det har varit en sådan jobbig tid och är så fortfarande. Allt som ska göras efter, det är tur att min äldsta bror och hans fru har tagit på sig det mesta och även att städa ut lägenheten. Det är nog jobbigt att gå dit för att gå igenom sakerna. Dock fick jag till uppgift att hitta dikt till dödsannonsen och musik till kyrkan då min bror ansåg att jag som spenderat tid med pappa var dag har mer koll på detta med musik. Minst 2 psalmer, tur att min far lyssnade på mycket andlig musik så psalmer hade jag på listan utan att veta. 2 låtar har han nog bara hört i förbifarten när han haft på radion och det är Håll mitt hjärta som spelas i början av begravningen och Jag och min far när vi går ut. Blommor var vi i måndags och beställde, jag och min bror, hos Buketten. På kistan kommer de, liksom på mammas begravning, att gå i gult och vitt. Sedan ska vi också ha en krans från oss barn med familjer och den kommer att gå i mer traditionellt rött & vitt. På måndag ska vi träffa prästen för att prata och då har jag det slutgiltiga programmet för kyrkan. Då ska jag och min brorson sitta ner och göra detta så att de som närvarar kan följa med i vilken ordning allt kommer i kyrkan. Älskade lilla pappa, så saknad han är och det har funnits stunder när jag varit på väg att ringa honom för att berätta om olika saker som hänt, höra om han ätit, tagit medicin osv, precis som jag har gjort de sista åren men nu går det inte. Fast man vet att han är borta så finns det tillfällen då man inte tänker på det. Många säger att han fick ju ett långt liv, det är f-n ingen tröst för oss som sörjer men däremot så för hans skull så är det ju sant. Han fyllde 90 i mars och tvättade, städade, lagade mat och körde bil till han föll och fick opereras. Han fick dessutom vara klar i huvudet in i det sista, förutom när han fick morfin och trodde att de satt sand på väggarna i salen. Du kommer alltid vara saknad pappa.

Det vänstra fotot är taget 2 dagar innan han gick bort och det andra dagen när han gick bort.

Förra fredagen hade jag Mari över, vi beställde mat från Bistro Lappland inkl utkörning, var riktigt gott faktiskt. Efter spelade vi yatzy, surrade och åt lite gottis. Känns som behövligt att få koppla bort allt ibland och bara vara, speciellt att kunna skratta utan att få dåligt samvete vilket jag tidigare hade när jag tänkte på pappa, inte hade han heller tyckt om att jag bara satt hemma och var ledsen. När vi satt och spelade så fick jag meddelande från Sanan på Buketten, att Christer var på väg med en bukett till mig från dem båda. Så gulligt av dem, pappa handlade alla sina blommor från dem i alla år han hade kolonilotten men även efter till balkongen till lägenheten. 

På lördagen åkte jag och Mari till Luleå för att inhandla sådant som man behöver och som är billigt på ÖB, blev en hel del vita bönor och krossade tomater ha ha ha... Köpte även det nya omtalade rengöringsmedlet Pink som alla talar om, har bara testat det på en liten yta men det verkar bra. I helgen ska jag dock ta och skura hela badrummet och då får det bekänna färg, om det verkligen är så bra som alla säger ;) Vill skura ordentligt alla väggar osv när jag ska få hit tvättmaskinen som pappa hade, ska bli skönt att inte alltid behöva springa i tvättstugan. Vi var även in på Willys och handlade sådant som behövdes och som var till bra pris. Mari hann också in på lite andra affärer men då satt jag i bilen och tog det lugnt i stället. Dollar tex, även om man inte ska ha något så kostar det plötsligt 4-500:- att gå ut därifrån pga alla "bara tio kronor, billigt" ha ha ha... Någon som känner igen sig?

Efter när vi rullade hemåt var vi båda så otroligt hungriga, jag mådde nästan illa, så vi stannade på Circle K i Persön och tog oss varsin kebabrulle, kan jag varmt rekommendera för den var riktigt god.

Ska snart säga hej svejs för denna gång men måste få visa ett foto jag hittade hos pappa, det är från 2006 när man invigde IKEA i Happis. Min kusin Sven-Erik var då kommunalråd där och hans mamma Doris bodde bara tvärs över vägen till IKEA. Ingvar ville skåla i champagne så här på fotot är det Ingvar Kamprad, min mamma Vanja och moster Doris, alla tre på den andra sidan numera. Ett fint kort tyckte jag och ville dela med mig av det till er. 

Nu ska jag börja göra lite nytta här hemma, blir lätt när man mår som man gör att mycket kommer på efterkälke hemma. Nu tänkte jag i alla fall få ordning på köket så att det är klart till i kväll.

Hoppas att ni alla mår bra och får ha hälsan, passar även på att önska er en trevlig helg.

Tjillevippen

Allt gick så fort... Förra torsdagen föll våran pappa på lasarettet när han skulle upp från sängen, när jag hälsade på honom  i lördags så var han så blåslagen i ansiktet och hade sådana otroliga smärtor högt upp i bröstkorgen. När jag kom hade han precis fått morfin och i den åldern så blir det ju ofta att man då får lita av halucinationer. Han hade svårt att prata pga smärtorna, jag sa till sköterskorna och till kvällsmedicinen gav de då 2 tabletter, han svalde dem med fantan jag hade med och hipps vipps sa han "men nu var det lättare att prata" och vi kunde prata som vanligt. Dagen efter skulle min bror från Luleå hälsa på så jag sa att jag kommer till veckan och satsade då på tisdag eftermiddag. 

På tisdag förmiddag ringde läkaren till min bror att han var sämre, på morgonen när de duschade honom var han lam på ena sidan. Han sa att det verkade vara en tia attack och att det kunde bero på att när han föll och blödde så tog de bort hans blodförtunnande. Just före lunch ringde läkaren igen... Sköterskorna hade varit in och han var som vanligt och pratade, skojade och när läkaren gick in 10 minuter senare så hade han somnat in :( Det gick alldeles för fort och jag har så dåligt samvete att ingen av oss barn hann dit för att sitta vid hans sida. 

Vila i frid pappa   

Detta var givetvis det bästa för honom med tanke på smärtorna och hjärntumören men det gör inte att det inte gör ont i hjärtat för det. I morgon ska min bror till begravningsbyrån för att ordna med allt, jag orkar dock inte med det en gång till. Vi har pratat om hur vi vill ha det och jag har sökt fram en dikt till dödsannonsen och vad som ska spelas i kyrkan. 

I morgon ska jag gå till lägenheten, fota alla möbler som ska säljas och lägga ut på annons och packa sådant som är användbart, resten kommer att åka till soptippen. Det är otroligt  jobbigt att gå igenom alla saker, alla minnen som väller upp och när man går igenom så är allt så defenitivt.

Nu håller jag på att städa lite, har två vänner som kommer förbi idag och ville bjuda på mat, blir skönt med lite sällskap och att få en "paus" från alla tankar som löper amok i huvudet. Ska även Nathalie raka mina sidor så att jag ser ut som folk då det snart är 1 cm långt. 

Ska jag fortsätta, slår på lite Boppers så kanske musiken får fart på mig. 

Tjillevippen

Ja egentligen skulle ju jag ha anmält mig arbetslös igår men då hon jag jobbar för om somrarna har testat positivt för covid-19 så fick jag förlängt veckan ut, blir ju 4 dgr extra lön så det tackar jag inte nej till. Ett jobb är ju liksom ett jobb oavsett hur många dagar det gäller. Hoppas ju på att hitta något nytt men det verkar väldigt dåligt på den fronten men man får väl inte tappa hoppet.

Nu har vi ju ändå lite att göra då pappas lägenhet ska tömmas till sista september. Min äldsta bror sa att det är ju bara att jag tar det jag vill ha så allt som jag köpt åt dem har jag i alla fall packat och sådant från köket som jag inte har, typ en potatispress ha ha ha... Och lite annat som soppskedar, skålar, en skärbräda i glas och lite annat som är bra att ha. Jag blev så otroligt glad när jag hittade mammas gänge som hon alltid hade runt halsen. Ni förstår när hon gick bort så var det ingen som tänkte på att jag kanske ville ha smyckena efter henne, ja vid hennes säng när hon hade avlidit sa min ena svägerska att de där ska ju du ha när de tagit av dem. Just då, i alla sorg, tänker man inte på sådant men efter. Men tänkte man på det efter, ja jag gjorde det men då var det för sent för då hade en annan bror och hans fru sagt åt pappa att sälja allt för det var ju ändå ingen som skulle ha det…. INTE!!!! Det jag var mest ledsen över var ett hänge som mamma alltid hade på sig, att det nu var borta och oersättligt då t.o.m en guldsmed sagt åt henne att det var ovanligt. Men nu när jag gick igenom ett skåp så hittade jag det i en ask, så otroligt glad jag blev. Och där i hittade jag även ett Thomas Sabo smycke, en charm som pappa måste ha hittat någonstans och tagit hem. 

Det blir som en nostalgitripp när man går igenom hemma hos pappa och något som minner mig om min barndom är ett brödfat, ja det kan tänkas ovanligt men det är ett brödfat som följt mig ändå sedan jag var barn och som fortfarande användes så det får nu bo hos mig :) Sedan var det ju rätt mycket som sagt som jag gett åt dem.

Hittade även en massa plaketter eller heter det medaljer… Jag vet inte men det blev också en nostalgitripp då pappa cyklade mycket och även servade cyklar när det var cykellopp. Det vi mest var involverade i var Midnattssolstrampen, ett 15 mil långt lopp där även jag hjälpte till vid matkontroller och vid målgång. Det var sommarens höjdpunkt och jag cyklade det en gång men fick bryta typ 4 mil från mål då mitt vänstra knä gav upp och jag fick ligga och gråta av smärtorna hela natten. Annars hade vi rätt roligt, jag och min väninna, vi satt och sjöng It´s my life med Dr Alban hela vägen medan tävlingscyklisterna svischade förbi. I Kukkolaforsen åt vi sik på tunnbröd och i Haparanda fick vi varmkorv och välbehövlig massage då låren var hårda som timmerstockar. Min kompis hade dock gjort något rätt dumt innan, ätit en stor fet pizza vilket kan, om man har otur, leda till dålig mage. Tur att jag hade en toarulle på pakethållaren eftersom jag var snorig för i Aavajärvi vägskäl fick hon rusa in i skogen för nummer 2 ha ha ha… Det var en minnesvärd cykeltur i alla fall.

När jag var där och tog en paus så halkade jag in på Ullared, denna härliga serie ha ha ha... Älskar systrarna från Hofors, har ju bott där själv när jag var gift men dock aldrig stött på dem, bara deras syster som jobbade på Sparköp på den tiden. 

Denna gången hade den ena systern en dejt som hon raggat upp på Tinder, syrran fick avlägsna sig när han kom men hon hade ändå koll på läget ha ha ha…

Morgan hade också lite på gång, han skulle hypnotiseras för att sluta snusa, just efter kändes det bra sa han och han var inte sugen på snus men senare på jobbet ändrades det och han sa att han har ju försökt sluta i 20 år. Dömt att misslyckas alltså ;) Tycker att just Ullared är roligt att se på och även Böda Camping, efter att ha sett dem så nog skulle man vilja besöka båda platserna :)

Nä, nu har jag nog suttit här och tjorvat nog länge, fick ett jobbsamtal och måste ta tag i det :) Hoppas att ni alla har det bra och kom ihåg att efter regn kommer solsken ;)

Tjillevippen

Så var torsdagen här, grått väder och regnet hänger i luften just nu. Det har regnat nästan i ett sedan efter lunchtid igår men det känns som att det gör ingenting just nu, rätt skönt att inte känna det som att man måste sitta ute för att det är soligt. Jag har precis registrerat några närvarorapporter och återkommit till en förälder som hade en fråga. Efter så portionerade, paketerade och frös jag in min bipollen som kom igår  med Early Bird. Så, from idag så består min frukost av yoghurt och bipollen yummy… Inte riktigt yummy men man sväljer det snabbt och vet att det gör gott åt kroppen.

Nu måste jag bara få spy lite galla över mitt x eller vad vi nu varit under hela tiden, sista året bara vänner i alla fall eller heter det friends with benefits? Fotot nedan är en bild som avspeglar honom som jag -19 lät göra entré i mitt liv. Jag har svalt mycket av hans beteende men när han vände mig ryggen när jag behövde en vän som mest & ännu gör, då hade han passerat gränsen för vad som är acceptabelt. Jag har gett så mycket av mig själv, även handlat hem sådant som jag vet att han gillar, lagat mat osv, som någon j-a markservice. Jag beställde bubbel som jag visste att han gillade fast jag själv inte drack, jag köpte Kalix löjrom för att han aldrig smakat det, gåvor osv osv osv… Har han varit tacksam??? Skulle inte tro det, det är lätt att utnyttja någon som gillar en väldigt mycket och hur många gånger har han inte sagt att jag var välkommen hem till honom. Har jag någonsin varit till honom undrar ni kanske nu? NEJ, han har aldrig tagit steget och sagt att nu åker vi hem till mig… Varför? Antagligen för att det bästa var att stanna hos mig när han jobbade så att han slapp pendla de ca 10 milen och därmed sparade tid och pengar. När han mått dåligt, haft problem och behövt prata så har jag funnits för honom. I hans liv så verkar jorden kretsa enbart runt honom & ärligt, med 3 döttrar så hoppas jag verkligen att de ALDRIG träffar en sådan man som sin far för som han beter sig gör man bara INTE. Fy f-n hur dum jag har varit. Varför jag just nu kom att tänka på hans skitbeteende är för att jag fått kontakt med en man som visar uppskattning och intresse, som tar initiativ och beter sig som en normal människa och definitivt INTE är självupptagen. Får se hur det går, har lärt mig min läxa hoppas jag, och jag ska nu inte springa händelserna i förväg. Kan vara bra med 30 mils avstånd så att allt inte går för fort och man inte lär känna personen ordentligt. Bara för att man träffas ofta så betyder det inte att man lär känna en person bra. Att ljuga och manipulera är lätt när någon älskar en.

Over and out om honom nu för han ska inte få ta mer plats i mitt liv. Vad som får ta mer plats och som gör det är mina fredskallor i vardagsrummet. De växer och frodas så nu måste jag slösa lite kärlek på dem i stället och ge lite större krukor. De skjuter så att det nästan låter om man lyssnar ordentligt och de verkar vara de enda blommor som jag just nu har tur med. Får köpa nya till vardagsrummet och ge större krukor till de gamla och flytta dem till köket där jag har ett stooooort fönster. Har ni tips på några lättskötta krukväxter så får ni gärna hojta till och då menar jag inte konstväxter ha ha ha….

Slutligen så bjuder jag på ett litet kollage av mig själv och hoppas att ni inte får mardrömmar av åkerspöket från norr ;) Ha nu en fortsatt fin vecka och ni som har sol, sitt inte inne utan ut och njuuuuut av vädret för snart kommer hösten och efter den vintern ;) 

Tjillevippen

Så var denna helg över och jag har bara denna vecka och nästa måndag att jobba innan jag blir arbetslös efter 3,5 år på Komvux & feriehandläggare om somrarna. Känns tråkigt men vad kan jag göra, har stött på några elever som inte hängt med i att jag slutat och de blev så ledsna och frågade vad de nu ska göra när inte jag kommer att finnas där all extra tid för dem. Jaja, det kallas hemstudier men där kan vi nog alla vara överens om att långt ifrån alla har den disciplinen att de studerar hemma, bara ett fåtal besitter den talangen. Mindre studietid = längre tid på Komvux. Inte det man strävar efter direkt kan jag tro då det är lång kö till SFI. Samma visa var gång när jag hittar ett jobb där jag stortrivs, då får jag sluta så det är nog inte meningen att jag ska ha ett jobb jag trivs med. Nå, nu ska jag försöka vara positiv, ny månad nya utmaningar och kanske någon överraskning ;)

I lördags var jag och Nathalie till Nyborg och hämtade jordgubbar, köpte mig 7 liter, de flesta är rensade, skivade, portionerade och i frysen men en liter rensade jag till igår kväll och en liter rensade jag och levererade till min far på lasarettet. Han blev så glad över dem då han älskar färska jordgubbar, de vara bara inte nog söta som han vill ha dem utan han ville ha socker till. Medicineringen på palliativa har gjort honom gott och han är ju klar i huvudet igen men givetvis svag och blir trött efter en timme. Men det är i alla fall roligt att åter kunna prata normalt och skoja som vi alltid gör. Han har fått klartecken för boende men till dess att det finns ledigt så blir det korttidsboende när de har plats för honom. Lägenheten är uppsagd efter hans önskan då han vet att han inte kan bo ensam längre. Denna gång ska dock mina bröder få ta största ansvaret för när våran mor gick bort var det jag som hjälpte pappa med allt, de lyfte inte ett finger. Pappa, älskade lilla pappa.

Så igår bjöd jag Nathalie på mat, det blev kyckling med currysås och ris, till efterrätt jordgubbar med gammeldags vaniljglass mumma… Efter surrade vi, lyssnade på musik och spelade yatzy och othello, det sistnämnda i reseformat så det var lite tjorvigt när man skulle vända på brickorna ha ha ha… Nå vi hade i alla fall trevligt och ska snart ta oss en filmkväll. Det är mycket värt att man har vänner som ställer upp och som finns för en när man inte är på topp. Det är dessutom otroligt skönt när någon som förstår psykisk ohälsa finns för en och inte dömer en, först när jag själv blev deprimerad förstod jag hur ungdomarna jag tidigare jobbade med kände sig. Min äldsta bror däremot… Han tyckte att jag hade inte tackat ja när de bjöd in till julmiddag… Jag förklarade att just de åren han nämnde var jag djupt deprimerad och klarade inte av att vara bland för mycket folk, hos dem brukar det bli ca 15 personer och 6-7 hundar, med andra ord en massa ljud som då gjorde att jag skakade i kroppen, svettades och blev sjukt trött av. Den förklaringen gick tydligen inte hem utan han kontrade ”bra att ha något att skylla på”!!!!! Mycket smart svar men har man aldrig mått dåligt utan alltid fått höra hur jävla bra man är så förstår man inte hur det är att må dåligt. Ja ja, så kan det vara men Nathalie och jag hade det i alla fall trevligt och från och med nu ska jag inte låta mina bröder ha för stor plats i mitt liv.

Åhhhh, något som man nu är bra beroende av är ju mobiltelefonerna… Snacka om att jag förra veckan på fredag fick panik när jag vaknade och insåg att under 5 timmar hade min mobil bara laddats med 6%.... Fick bli ett besök på Elon och denna gång en snabbladdare, lite dyrare men inget jag ångrar och nu vill jag lova att det är sprutt på laddningen. Tog även och beställde mig nya träningsskor då mina trotjänare fått ett jack, vet inte vad jag har gått mot men nu får de agera slit och släng skor. Jag har tidigare haft aprikosa Nike Air Max 90, sett på vita och hittade nu på rea. De hade kostat 1795:- men nu 1077:- och när de idag kom förstod jag det höga ordinarie priset då de hade sammet invändigt plus lite bling bling som man kan pimpa dem med om  man vill, satt i alla fall som en smäck.

Ska nu ta och portionera det som blev kvar av middagen igår, blir några portioner kyckling med currysås i frysen och sedan ska jag ta och göra etli kuru fasulye, en god turkisk gryta. På onsdag skulle jag nog få mitt bipollen som jag har beställt, kom en uppdatering på Fejjan om just bipollen och vilka fördelar det var för mig så nu ska jag börja äta det till frukost igen. Yoghurt med pibollen och 2 finn crisp mackor med tonfisk, det står man sig bra på. Sedan har jag ju dille just nu på Schysst Käk´s kebabrullebröd som jag antingen fyller med kyckling, sallad, lök och mangoraja eller kebabkött, sallad, lök och orientdressing. Alltså har ni inte testat deras produkter och gillar kebab i alla dess former så måste ni testa. Snabb och god mat hemma.

Nä, nu ska jag ner i tvättstugan och tvätta lakan och någon filt, sedan ska Wilma få komma sig ut på en liten prommis. Hoppas att ni alla får han hälsan och njuter av sommaren och allt den har att erbjuda.

Tjillevippen

Suck, igår var det en jobbig dag och idag med, lär även bli det i morgon. I går skulle vår kära mamma ha fyllt 89 år, samtidigt fick vi besked att pappa skulle flyttas från rehab till palliativ avdelning. I fredags fick vi nämligen besked att de gjort en skiktröntgen och att den visade att han har en tumör i huvudet. Just då visse de inte om den var godartad eller elak men nu vet vi, det finns ingenting de kan göra åt den och därför har han fått flytta till annan avdelning där de kan ge bättre vård. Det känns så otroligt tungt att än en gång gå igenom detta men mest synd tycker jag om pappa. Jag hade önskat att hans sista tid ändå skulle vara något bra och att han inte skulle ha ont. Sådana här gånger är det extra svårt att leva ensam, inte ha någon att prata med eller som ger en kram när man gråter. Jag är i alla fall glad att jag har Mari och Nathalie att prata med och på lördag ska Nathalie komma hit, ska vi laga lite mat, surra och spela lite spel. Gårdagen var nog ändå värst när man skulle ge besked åt släkt om läget, vissa gick det bra under samtalet med vissa bröt jag ihop. Även min kusin bröt ihop, hon sa att en tjej från Kurdistan tyckte om pappa så mycket och jag vet att de flesta på mitt f.d jobb gillar honom. Han är den som aldrig dömer någon och oavsett vilket land man kommer från så pratar han och skojar med dem. Jag brukade säga åt pappa att vinkar det någon invandrare när du kommer med bubblan så är det någon elev från SFI. Ja ja, nu är det bara att hoppas på det bästa och att han får en så bra sista tid som är möjligt. Jobbet skingrar i alla fall tankarna lite, men jag orkar inte hämta några rapporter förrän i morgon, och det är ju för all del ingen brådska så sista dagen de ska lämnas in är 10:e augusti. Men det har igår och idag varit en del samtal så jag har fått annat att tänka på och det är rätt skönt. Det dummar är när jag pratar med tex Mari att jag känner mig skyldig om jag skrattar när vi pratar. Ja, jag vet att jag inte ska ha det men när jag tänker på pappa och hur han mår så får jag dåligt samvete om jag har roligt. När jag får slå av jobbmobilen är jag så trött att jag resten av dagen mest ligger på soffan och sover med jämna mellanrum.

Nä, nu får jag försöka skriva om något annat. Något som är roligt är att jag sista veckan har gått ner 6 kg, ingen diet nej utan har väl kanske bara ätit annorlunda och inte heller tagit någon macka på kvällen för jag sover ju bara. Jag är sällan hungrig och måste liksom tvinga i mig något så något jag ätit bara för att det är så lätt är ris med sweet chili sås, hittade en thai sås på ICA som är sjukt god så detta har jag blivit lite beroende av ha ha ha… Något annat som är gott om sommaren är ju jordgubbar så förra veckan ringde jag till våran lokala odlare och beställde jordgubbar att skiva och frysa in, nå en liter ska jag nog äta färska. Synd att de inte finns färska året om men det är klart, då skulle man inte gilla dem lika mycket tror jag i alla fall.

Helgen som var så arrangerades Sommarfesten här i Kalix, jag bor lite för långt från området så jag hörde bara någon gång musik från fjärran. Sedan såg jag dessa foton över området och älven och nog må ni hålla med om att det är bra vackert.

Nä, nu ska jag ta och ge min lilla fyrbenta vapendragare lite mat och vila, det regnar ute så man är inte så piggelin just nu. Hoppas att ni alla har det bra och njuter av sommaren och solen.

Tjillevippen

Blandat för en krona, kommer ni som är kring 50 årssträcket ihåg hur mycket lösgodis man fick för en krona som barn? Numera får man inte ens ett tuggummi för 1 krona. Man stod på tå för att kunna se och sedan pekade man på de godisar man ville ha och den ständiga frågan var "hur mycket har jag kvar"? :) Vi hade kiosk rätt över gatan, en helt underbar dam vid namn Ann-Mari Ström. Då och då gick vi dit och frågade om det fanns några trasiga godisar eftersom hon alltid gav dem gratis. Snacka nostalgi, numer är det bara att gräva på själv och komma hem med ett kilo lösgodis. Jag tror helt enkelt att man på den tiden uppskattade godiset mer när man bara fick små mängder.

Blandad kompott, jag det lär det bli då jag inte skriver så ofta. 

Jag har ju tidigare skrivit om min far som föll och fick en höftledsfraktur, under denna månad har de konstant skickat hem honom för tidigt från lasarettet. Lika fredagen som var, han var bara hemma lördagen så fick han natten mot söndagen åka in igen. Han skulle upp på toaletten och föll vid sängen, några grannar hörde honom ropa och larmade så att både ambulans och polis kom på plats. Men hörde de av sig till oss anhöriga??? Skulle inte tro det så hur chockad var inte jag när hemtjänsten ringde tidigt på söndagsmorgonen och bad mig höra av mig när han skulle hem igen. Oj, visste inte ni att han är inlagd? NEJ!!!!! Inte en jäkel hörde av sig och hur lätt är det sedan att komma fram till akutmottagningen för att höra vad som hänt och hur någon mår? Det kan jag svara på, man kommer inte fram dit utan man kopplas till en extern växel där man bara får veta att de lämnar ett meddelande. Vad fan är det för system????? Till slut ringde jag 1177 då jag vet att även de kan ringa igenom, hon tyckte också att detta med växeln var ett väldigt konstigt system och ringde igenom till akuten där en sköterska lovade att de skulle återkomma snarast. Ska det verkligen behöva vara så hör tjorvigt när en nära anhörig skadas? Nej är i alla fall mitt svar och jag tycker definitivt att detta måste ses igenom. Jag har själv jobbat på ett företag som är växel för över 5000 företag, jag förstår att vissa företag vill ha detta system men någon måtta. Min bror jobbade på just detta callcenter som ekonom när jag skulle ringa honom eftersom vår mamma var väldigt dålig, låg på palliativa och inte hade långt kvar. Då sitter en telefonist och frågar vem jag är och om hon kan lämna ett meddelande. Förbannad skällde jag ut henne och frågade om det är meningen att hon ska sitta och skicka något j-a meddelande när jag är hans syster och vår mamma inte har långt kvar, koppla för fan igenom mig. Vissa saker har verkligen blivit sämre men åren.

När jag ändå är inne på detta med vård och sådant så finns det ett ämne som är lika aktuellt nu som när det hände mig för ett antal år sedan. Att bli drogad på krogen. När detta händer ska man vara tacksam för att man har uppmärksamma vänner. Hände mig på Lilla Hotellet här i Kalix. Jag hade bara druckit en grogg hemma & tog en till när vi kom ut. Höll i glaset hela tiden men givetvis tittade jag inte på det hela tiden. Huvudet fungerade när det kickade in men kroppen såg ut som att jag var aspackad & ragglade. Min kompis tog med mig ut för att jag skulle få frisk luft & vallade mig runt men när hon fick hålla mig mot väggen för att jag skulle stå så ringde hon sin son & de körde mig hem. Hon fick mig i säng, låste dörren & postade nycklarna. Allt snurrade & jag tog mig till badrummet, där låg jag & kräktes i 4-5 timmar. Alla som känner mig vet att jag på den tiden kunde dricka en 75:a utan att må dåligt & dagen efter var jag pigg vid 8. Denna dagen efter kom jag mig inte från soffan förrän efter 17. Dum som jag var åkte jag inte till lasarettet för att checka vad jag fått i mig, jag var mest glad bara för att kroppen började fungera igen. Vad människan var ute efter vet jag inte men han misslyckades pga mina vänner. Så alla ni som springer på krogen, var vaksamma, man behöver bara titta bort en sekund så är de där. Numera köper jag bara ciderflaskor och håller tummen i hålet så att ingen kan peta in något.

Förra veckan torsdag till lördag anordnades det Classic Motormeet i Happis, som alltid en massa fina bilar så på lördagen åkte jag och Mari dit för att se på cruising. Vi tyckte vi åkte i tid men nog tusan var alla bra platser för att fota redan tagna så det blev inga foton i år, mer än av fängelset som vi passerade flertalet gånger och skylten när vi närmade oss Happis ha ha ha… Lite dålig planering dock då de ändrat programmet i år och hade prisutdelningarna på lördagen och inte söndag som tidigare så mycket av utställarna hade ju redan åkt hemåt. Nå, fanns i alla fall lite bilar kvar som snurrade runt men nästa år får vi se till att åka kvällen innan i stället om det är samma upplägg som i år.

Nä, nu ska jag ta och ringa till Börjes Jordgubbar och beställa några liter att hämta till veckan när löningen kommer, för just nu känns det som att jag har ena fickan tom och andra trasig ha ha ha... Inga utsvävningar tillåts här inte ;) 

Hoppas att ni alla har en fin sommar och njuter av det fina vädret och då det nu ska bli riktigt höga temperaturer så kom ihåg att dricka vatten ;)

Tjillevippen

Ja nu har jag passerat 500-strecket i inlägg, det var inte illa pinkat Malin. Trodde jag inte den dagen jag slängde ur mig att jag skulle börja blogga. Det var på ett möte med facket inför nedläggningen av Tallink Siljas kontor här i Kalix. Vi kom in på en medarbetare som bloggade, en fantasiblogg kan man säga för hennes liv liknade inte alls det hon skrev om. Eftersom vi alla blev uppsagda var jag lite bitter och sa åt deras representanter att jag också ska börja blogga och att min blogg skulle heta Bitterfittan 40+. Det försvann lite från huvudet men efter några veckor så kom jag ihåg vad jag hade sagt och började söka var jag skulle passa in att blogga och hittade då hit till Bloggplatsen där jag tyckte att det verkade vara mest ”vanliga” människor som skrev. Sagt och gjort så startade jag denna blogg men aldrig hade jag väl trott att det kunde vara så roligt det skulle vara och även befriande att få skriva av sig när man mår pissigt, som tex när min mamma låg sjuk i cancer och även när hon gick bort. Så kanske ska jag tacka Tallink Silja? Njaaaa, tror nog inte det för de tog ifrån mig jobbet jag fullkomligt älskade, att få ge kunder service, att få skapa en resa som skulle ge dem en upplevelse och att sedan få återkoppling med ett tack från vissa av dem var så roligt. Givetvis fick man även ta lite ris ibland av någon som blivit felbehandlad eller råkat ut för något men då såg jag till att lösa det så att kunden i slutändan var nöjd. Jag anser att det man kan lösa ska man lösa innan problemet går så långt som till reklamationsavdelningen. Det är i alla fall min åsikt. Ja ja, det var då och det var de som fick mig att börja skriva här.

På kärleksplanet är det jäkligt torrt här och inte f-n har C kunnat höra av sig sedan midsommarafton. Han skrev då att han jobbat som en gnu och även då var på jobbet, jag frågade om han skulle jobba hela midsommarhelgen och efter den frågan har han inte haft vett att höra av sig alls. Inte heller har jag tänkt höra av mig och krusa honom, har liksom fått nog av att vara en reservplan när han inte jobbar eller har något bättre för sig. Hans sätt emellanåt har gjort mig riktigt förbannad nu, att jag alltid har funnits där för honom när han haft problem med x-et och jobbet, pratat med honom och låtit honom ventilera sig och även kommit med råd. Fanns han nu för mig, när min pappa dagen innan midsommarafton föll och fick en höftledsfraktur??? Skulle inte tro det, så ooootroligt j-igt självcentrerad människa har jag aldrig träffat, allt ska vara på hans villkor och när HAN har tid. Nu har jag helt enkelt fått nog. Hoppas att det ska komma in en vettig man i mitt liv, någon som inte tror att jorden snurrar enbart runt honom vilket alla mina män hittills verkar ha trott.

Pappa ja… Han skulle ut med rullatorn och Wilma, stannade just utanför porten för att prata med en tant och Wilma som var kissnödig såg gräset ca 1m bort och ville dit. Han var inte beredd på detta och ramlade med rullatorn, föll så illa att han fick en höftledsfraktur och fick läggas in i Sunderbyn. Några dagar efter operationen fick han komma hit till Kalix igen och i måndags skickade de hem honom. Suck, utan en vårdplan, bara en sjukgymnast som kom för att se hur det såg ut hemma och vad han behövde för hjälpmedel plus för att påminna honom om rörelser han inte får göra med benen och för träningsprogram. Efter var han trött så medan han & Wilma vilade tog jag och fixade mat åt honom, vilken det visade sig att han inte kunde behålla, han fick inte ens svalt den eftersom han kände att den kom upp. Även när han rack lite så kom det upp, lite kräm och mjölk efter kunde han behålla men vem kan leva på enbart kräm. Jag tog fram kassler ur frysen och vi bestämde att jag dagen efter skulle komma och laga till lunch. På natten hade jag svårt att sova och när jag äntligen somnat ringde han…. Kl 4.45 Han sa åter detta om maten och jag tänkte att han måste ju in på lasarettet så de får kolla upp detta eftersom han i flera år haft problem med magen. Min bror tog med honom till Akuten och nu är han åter inlagd på lasarettet och denna gång ska han ha hemtjänst och förhoppningsvis också ett trygghetslarm till han känner att han klarar sig själv igen.

Nä, nu måste jag ut med Wilma innan jag ska iväg och tömma alla tre brevlådor på jobbet och sedan sätta mig vid datorn för att registrera lite närvarorapporter. När de är klara kanske jag sätter mig på balkongen ett tag i solen, har ju inte alls solat hittills i år då jag helt enkelt inte haft ork för det ens. Det har liksom inte bitit på att lägga mig på solsängen när jag haft så mycket i huvudet.

Hoppas nu att ni alla har det fint och kanske även har semester, sköt om er och njut för sommaren är precis som Ledin sjunger väldigt kort.

Tjillevippen