Ny vecka, nya möjligheter, tror att jag tidigare börjat ett inlägg med samma fras men vad gör det. Vi kanske måste påminnas om det ibland. Hoppas på nya möjligheter och att jag nu får hålla mig frisk då jag förra veckan drog på mig en förkylning och fick feber natten mot onsdagen. Jag hade haft ont i halsen i flera dagar men antog att det berodde på något annat. När jag kom hem hade jag ont i käken och i gommen något enormt men detta ersattes av feber under natten. Tisdag kväll upptäckte jag även en annan irriterande sak, alla mina tv-kanaler var borta, denna jäkla omläggning av det markbundna nätet med gratiskanaler. Jag som hade tänkt se Halv Åtta Hos Mig fick vackert glömma det för även om jag gjorde en sökning så fungerade det inte. Smått irriterad när man än en gång måste införskaffa en ny mottagare, köpte ju en för något år sedan när de också tjorvade med tv-nätet. Sedan hade ingen butik i närheten inne mottagare, i alla fall inte i min prisklass utan de låg på någon tusenlapp. Så min far var snäll och sa att nu ska han köpa mig en tv, har hittat en till vettigt pris i Luleå och C är så snäll och ska hämta upp den när han ändå ska hit och jobba. Ja det var min förra vecka, var i alla fall tur att jag kom på att jag hade chrome cast och comhem.play på mobilen så att jag kunde se någon film på tv:n och inte mobilen. Nå nu är det ju ny vecka och jag hoppas att den kommer att gå min väg och inte motarbeta mig, mår redan dåligt som det är.

Att må dåligt ja… Jag har åter kommit in i en svacka i mitt mående och var tvungen att skriva av mig lite på fejjan för de vänner som inte haft psykisk ohälsa kan omöjligt sätta sig in i hur det är.

Så här skrev jag: ”Varför fortsätta kämpa när man ändå aldrig blir bra nog. Jag orkar inte mer snart, lika bra att rasa hela vägen ner igen tänker jag, då skulle väl alla vara nöjda. När de faktiskt får se mig misslyckad igen där nere där jag uppenbarligen passar bäst. Att hela tiden kämpa för att göra det bästa man kan samtidigt som man mår jävligt dåligt invändigt är fan inte lätt. Helst när man samtidigt ska hålla någon form av sken uppe & inte får visa hur jävla dåligt man egentligen mår. Jag vet att jag inte är ensam om detta, fler än mig kämpar varje jävla dag & gör av med så mycket energi för att fungera i ett "vanligt" samhälle för att på eftermiddagen när man kommer hem vara dränerad på energi. Att konstant kämpa för ett vanligt liv, ett liv där man ska vara stöpt till perfektion för att duga är fan inte lätt. Och ni som aldrig mått dåligt SJÄLV, kom inte & säg att ni förstår för det kan ni omöjligt göra. När man realistiskt vet en sak men känslan i bröstet säger något annat. Den mentala tröttheten som jag & många med mig lever med går inte att beskriva & fast man då är så otroligt trött så kämpar man samtidigt många gånger med sömnlöshet. Sömnlöshet som i sin tur kan ställa till med mycket i kroppen. Det blev ett långt inlägg men jag har kämpat i så många år nu för att komma tillbaka till "mig själv" & känner nu att jag sakta glider tillbaka & det gör mig rädd. Vill inte hamna där igen.”

Många saker i det jag skrev vet jag realistiskt inte stämmer men i min hjärna när jag mår dåligt så är det min verklighet och känslan i bröstet gör att jag tror på det till 100%. Det som är besvärligt efter man gjort ett sådant här inlägg är reaktionerna från vänner. Jag vet att de bara menar väl men att efter jag skrivit hur dränerad på energi jag är när jag kommer hem från jobbet så undrar man om jag vill hänga med ut på en fika efter jag slutat jobbet. Det är den världen mina ”friska” vänner lever i, att allt blir bra när man träffas ute på ett fik och surrar. Det var verkligheten även för mig när jag var frisk men nu föredrar jag att ses hemma där det är tyst för det är ju alla ljut och allt prat runt om mig som gör mig så otroligt trött. Men hur säger man det på ett fint sätt? Tips tas emot tacksamt. Pratade med min kompis som också lidet av psykisk ohälsa och det var så skönt att få prata med någon som verkligen förstår då hon lever med det varje dag och har så gjort bra många fler år än mig. Nå nog om detta, vill bara skriva av mig om hur jag egentligen mår just nu, bara för att jag ler när jag kommer till jobbet så betyder det inte att jag mår bra, bara för att man inte ser något så betyder det inte att det inte finns, ni förstår hur jag menar.

Så hemma har jag inte gjort något sista veckan och det ger mig lite ångest men jag får ta igen det i veckan. Ska både idag och i morgon efter jobbet ta och städa lite så att det i alla fall är representativt hemma hos mig i morgon kväll när C kommer efter jobbet. Sa att han gärna får sova över hos mig då han börjar tidigt dagen efter och vägarna inte är roliga att ligga på just nu när det är sådan halka. Blir trevligt att ses igen, var ju nu någon vecka sedan och jag saknar att prata med honom då vi alltid har så trevligt. Jag fick ju stringtrosor i present av honom och tog ett foto bakifrån så att han fick se hur de såg ut på och reaktionen var ”snyggt som fan”. Blev lite generad för jag har ju aldrig sett min stora rumpa som snygg men jag får väl börja omvärdera den helt enkelt. Det känns ändå roligt att någon gillar det som jag själv hatar ha ha ha… Kanske att han i morgon får se dem på live ;)

Nu till något helt annat, Wilma ska få en ny kusin. Min bror med fru fick ju dessvärre i slutet av sommaren låta Zam somna in. Kenneln som de alltid tagit sina golden från sa att de stod först i kö att välja valp då de skulle ha en kull. De funderade och kom fram till att det blev opraktiskt att bila ner till lgh i Spanien med en valp och tackade nej. När det var dags att placera valparna i sina nya hem så kom denna killen som de sett på tillbaka till kenneln efter bara 2 dagar. Uppfödaren hörde av sig till dem och nu hade de kommit på att de saknade en hund något enormt så i dec flyger de hem för att hämta hem sin nya familjemedlem. De har ju haft hund i 43 år så det är klart att det blir tomt när man inte har det, ser fram emot att träffa honom till julen. De skulle ju ha kommit hem först i maj men nu blir det ännu en vinter i kalla Sverige, brorsan ska bara åka ner i mars för att köra hem bilen som nu blir kvar där nere.

Kalla Sverige ja, i början av förra veckan kom ju även den första snön. Usch och fy säger jag bara, om den skulle få ligga så är det ok men dessa väderomslag som gör att det blir glashalt ute är långt ifrån roliga. Nu när det ändå är på plussidan igen så hoppas jag att det kommer att töa på balkongen så att jag kan ta in mattan som jag inte hade hunnit ta in och få blomlådorna i skydd. Kanske att man även skulle passa på när det är varmt att sätta upp slingan inför julen, behöver ju inte tända den än men då slipper man i december stå med stelfrusna fingrar och fiddla med den. I helgen ville min vän ha lite sällskap till Happis så jag hängde på, skulle inhandlas en del på Ikea och då märkte jag att jag absolut inte var frisk och kry än för jag var dyngsur i svett, håret i nacken var genomblött och jag fick torka mig konstant. Efter Ikea var vi in på Rusta och där hittade jag det enda julpyntet som jag kommer att köpa i år, tyckt att dessa små dörrar och pynt som man sätter nere vid golvet är så söta så det fick bli ett sådant set. Vi var även in på Ica Maxi och där köpte jag dels de nya oststjärnorna från OLW med smak av ost (givetvis) och sourcream, så sjuuuukt goda så dem kan jag verkligen rekommendera om man gillar ostbågar i alla dess slag.

Oj, detta blev ett långt inlägg och ändå hade jag så mycket mer att skriva om men det får jag ta en annan dag och hoppas att någon läser det jag skriver ha ha ha… Det är i alla fall väldigt bra terapi att blogga tycker jag då man får skriva av sig ordentligt. Hoppas nu att ni får en bra start på veckan och får hålla er friska och krya, kom även ihåg att fortsätta vara försiktiga för covid19 finns fortfarande och folk smittas.

Tjillevippen