Suck, igår var det en jobbig dag och idag med, lär även bli det i morgon. I går skulle vår kära mamma ha fyllt 89 år, samtidigt fick vi besked att pappa skulle flyttas från rehab till palliativ avdelning. I fredags fick vi nämligen besked att de gjort en skiktröntgen och att den visade att han har en tumör i huvudet. Just då visse de inte om den var godartad eller elak men nu vet vi, det finns ingenting de kan göra åt den och därför har han fått flytta till annan avdelning där de kan ge bättre vård. Det känns så otroligt tungt att än en gång gå igenom detta men mest synd tycker jag om pappa. Jag hade önskat att hans sista tid ändå skulle vara något bra och att han inte skulle ha ont. Sådana här gånger är det extra svårt att leva ensam, inte ha någon att prata med eller som ger en kram när man gråter. Jag är i alla fall glad att jag har Mari och Nathalie att prata med och på lördag ska Nathalie komma hit, ska vi laga lite mat, surra och spela lite spel. Gårdagen var nog ändå värst när man skulle ge besked åt släkt om läget, vissa gick det bra under samtalet med vissa bröt jag ihop. Även min kusin bröt ihop, hon sa att en tjej från Kurdistan tyckte om pappa så mycket och jag vet att de flesta på mitt f.d jobb gillar honom. Han är den som aldrig dömer någon och oavsett vilket land man kommer från så pratar han och skojar med dem. Jag brukade säga åt pappa att vinkar det någon invandrare när du kommer med bubblan så är det någon elev från SFI. Ja ja, nu är det bara att hoppas på det bästa och att han får en så bra sista tid som är möjligt. Jobbet skingrar i alla fall tankarna lite, men jag orkar inte hämta några rapporter förrän i morgon, och det är ju för all del ingen brådska så sista dagen de ska lämnas in är 10:e augusti. Men det har igår och idag varit en del samtal så jag har fått annat att tänka på och det är rätt skönt. Det dummar är när jag pratar med tex Mari att jag känner mig skyldig om jag skrattar när vi pratar. Ja, jag vet att jag inte ska ha det men när jag tänker på pappa och hur han mår så får jag dåligt samvete om jag har roligt. När jag får slå av jobbmobilen är jag så trött att jag resten av dagen mest ligger på soffan och sover med jämna mellanrum.

Nä, nu får jag försöka skriva om något annat. Något som är roligt är att jag sista veckan har gått ner 6 kg, ingen diet nej utan har väl kanske bara ätit annorlunda och inte heller tagit någon macka på kvällen för jag sover ju bara. Jag är sällan hungrig och måste liksom tvinga i mig något så något jag ätit bara för att det är så lätt är ris med sweet chili sås, hittade en thai sås på ICA som är sjukt god så detta har jag blivit lite beroende av ha ha ha… Något annat som är gott om sommaren är ju jordgubbar så förra veckan ringde jag till våran lokala odlare och beställde jordgubbar att skiva och frysa in, nå en liter ska jag nog äta färska. Synd att de inte finns färska året om men det är klart, då skulle man inte gilla dem lika mycket tror jag i alla fall.

Helgen som var så arrangerades Sommarfesten här i Kalix, jag bor lite för långt från området så jag hörde bara någon gång musik från fjärran. Sedan såg jag dessa foton över området och älven och nog må ni hålla med om att det är bra vackert.

Nä, nu ska jag ta och ge min lilla fyrbenta vapendragare lite mat och vila, det regnar ute så man är inte så piggelin just nu. Hoppas att ni alla har det bra och njuter av sommaren och solen.

Tjillevippen

Blandat för en krona, kommer ni som är kring 50 årssträcket ihåg hur mycket lösgodis man fick för en krona som barn? Numera får man inte ens ett tuggummi för 1 krona. Man stod på tå för att kunna se och sedan pekade man på de godisar man ville ha och den ständiga frågan var "hur mycket har jag kvar"? :) Vi hade kiosk rätt över gatan, en helt underbar dam vid namn Ann-Mari Ström. Då och då gick vi dit och frågade om det fanns några trasiga godisar eftersom hon alltid gav dem gratis. Snacka nostalgi, numer är det bara att gräva på själv och komma hem med ett kilo lösgodis. Jag tror helt enkelt att man på den tiden uppskattade godiset mer när man bara fick små mängder.

Blandad kompott, jag det lär det bli då jag inte skriver så ofta. 

Jag har ju tidigare skrivit om min far som föll och fick en höftledsfraktur, under denna månad har de konstant skickat hem honom för tidigt från lasarettet. Lika fredagen som var, han var bara hemma lördagen så fick han natten mot söndagen åka in igen. Han skulle upp på toaletten och föll vid sängen, några grannar hörde honom ropa och larmade så att både ambulans och polis kom på plats. Men hörde de av sig till oss anhöriga??? Skulle inte tro det så hur chockad var inte jag när hemtjänsten ringde tidigt på söndagsmorgonen och bad mig höra av mig när han skulle hem igen. Oj, visste inte ni att han är inlagd? NEJ!!!!! Inte en jäkel hörde av sig och hur lätt är det sedan att komma fram till akutmottagningen för att höra vad som hänt och hur någon mår? Det kan jag svara på, man kommer inte fram dit utan man kopplas till en extern växel där man bara får veta att de lämnar ett meddelande. Vad fan är det för system????? Till slut ringde jag 1177 då jag vet att även de kan ringa igenom, hon tyckte också att detta med växeln var ett väldigt konstigt system och ringde igenom till akuten där en sköterska lovade att de skulle återkomma snarast. Ska det verkligen behöva vara så hör tjorvigt när en nära anhörig skadas? Nej är i alla fall mitt svar och jag tycker definitivt att detta måste ses igenom. Jag har själv jobbat på ett företag som är växel för över 5000 företag, jag förstår att vissa företag vill ha detta system men någon måtta. Min bror jobbade på just detta callcenter som ekonom när jag skulle ringa honom eftersom vår mamma var väldigt dålig, låg på palliativa och inte hade långt kvar. Då sitter en telefonist och frågar vem jag är och om hon kan lämna ett meddelande. Förbannad skällde jag ut henne och frågade om det är meningen att hon ska sitta och skicka något j-a meddelande när jag är hans syster och vår mamma inte har långt kvar, koppla för fan igenom mig. Vissa saker har verkligen blivit sämre men åren.

När jag ändå är inne på detta med vård och sådant så finns det ett ämne som är lika aktuellt nu som när det hände mig för ett antal år sedan. Att bli drogad på krogen. När detta händer ska man vara tacksam för att man har uppmärksamma vänner. Hände mig på Lilla Hotellet här i Kalix. Jag hade bara druckit en grogg hemma & tog en till när vi kom ut. Höll i glaset hela tiden men givetvis tittade jag inte på det hela tiden. Huvudet fungerade när det kickade in men kroppen såg ut som att jag var aspackad & ragglade. Min kompis tog med mig ut för att jag skulle få frisk luft & vallade mig runt men när hon fick hålla mig mot väggen för att jag skulle stå så ringde hon sin son & de körde mig hem. Hon fick mig i säng, låste dörren & postade nycklarna. Allt snurrade & jag tog mig till badrummet, där låg jag & kräktes i 4-5 timmar. Alla som känner mig vet att jag på den tiden kunde dricka en 75:a utan att må dåligt & dagen efter var jag pigg vid 8. Denna dagen efter kom jag mig inte från soffan förrän efter 17. Dum som jag var åkte jag inte till lasarettet för att checka vad jag fått i mig, jag var mest glad bara för att kroppen började fungera igen. Vad människan var ute efter vet jag inte men han misslyckades pga mina vänner. Så alla ni som springer på krogen, var vaksamma, man behöver bara titta bort en sekund så är de där. Numera köper jag bara ciderflaskor och håller tummen i hålet så att ingen kan peta in något.

Förra veckan torsdag till lördag anordnades det Classic Motormeet i Happis, som alltid en massa fina bilar så på lördagen åkte jag och Mari dit för att se på cruising. Vi tyckte vi åkte i tid men nog tusan var alla bra platser för att fota redan tagna så det blev inga foton i år, mer än av fängelset som vi passerade flertalet gånger och skylten när vi närmade oss Happis ha ha ha… Lite dålig planering dock då de ändrat programmet i år och hade prisutdelningarna på lördagen och inte söndag som tidigare så mycket av utställarna hade ju redan åkt hemåt. Nå, fanns i alla fall lite bilar kvar som snurrade runt men nästa år får vi se till att åka kvällen innan i stället om det är samma upplägg som i år.

Nä, nu ska jag ta och ringa till Börjes Jordgubbar och beställa några liter att hämta till veckan när löningen kommer, för just nu känns det som att jag har ena fickan tom och andra trasig ha ha ha... Inga utsvävningar tillåts här inte ;) 

Hoppas att ni alla har en fin sommar och njuter av det fina vädret och då det nu ska bli riktigt höga temperaturer så kom ihåg att dricka vatten ;)

Tjillevippen

Ja nu har jag passerat 500-strecket i inlägg, det var inte illa pinkat Malin. Trodde jag inte den dagen jag slängde ur mig att jag skulle börja blogga. Det var på ett möte med facket inför nedläggningen av Tallink Siljas kontor här i Kalix. Vi kom in på en medarbetare som bloggade, en fantasiblogg kan man säga för hennes liv liknade inte alls det hon skrev om. Eftersom vi alla blev uppsagda var jag lite bitter och sa åt deras representanter att jag också ska börja blogga och att min blogg skulle heta Bitterfittan 40+. Det försvann lite från huvudet men efter några veckor så kom jag ihåg vad jag hade sagt och började söka var jag skulle passa in att blogga och hittade då hit till Bloggplatsen där jag tyckte att det verkade vara mest ”vanliga” människor som skrev. Sagt och gjort så startade jag denna blogg men aldrig hade jag väl trott att det kunde vara så roligt det skulle vara och även befriande att få skriva av sig när man mår pissigt, som tex när min mamma låg sjuk i cancer och även när hon gick bort. Så kanske ska jag tacka Tallink Silja? Njaaaa, tror nog inte det för de tog ifrån mig jobbet jag fullkomligt älskade, att få ge kunder service, att få skapa en resa som skulle ge dem en upplevelse och att sedan få återkoppling med ett tack från vissa av dem var så roligt. Givetvis fick man även ta lite ris ibland av någon som blivit felbehandlad eller råkat ut för något men då såg jag till att lösa det så att kunden i slutändan var nöjd. Jag anser att det man kan lösa ska man lösa innan problemet går så långt som till reklamationsavdelningen. Det är i alla fall min åsikt. Ja ja, det var då och det var de som fick mig att börja skriva här.

På kärleksplanet är det jäkligt torrt här och inte f-n har C kunnat höra av sig sedan midsommarafton. Han skrev då att han jobbat som en gnu och även då var på jobbet, jag frågade om han skulle jobba hela midsommarhelgen och efter den frågan har han inte haft vett att höra av sig alls. Inte heller har jag tänkt höra av mig och krusa honom, har liksom fått nog av att vara en reservplan när han inte jobbar eller har något bättre för sig. Hans sätt emellanåt har gjort mig riktigt förbannad nu, att jag alltid har funnits där för honom när han haft problem med x-et och jobbet, pratat med honom och låtit honom ventilera sig och även kommit med råd. Fanns han nu för mig, när min pappa dagen innan midsommarafton föll och fick en höftledsfraktur??? Skulle inte tro det, så ooootroligt j-igt självcentrerad människa har jag aldrig träffat, allt ska vara på hans villkor och när HAN har tid. Nu har jag helt enkelt fått nog. Hoppas att det ska komma in en vettig man i mitt liv, någon som inte tror att jorden snurrar enbart runt honom vilket alla mina män hittills verkar ha trott.

Pappa ja… Han skulle ut med rullatorn och Wilma, stannade just utanför porten för att prata med en tant och Wilma som var kissnödig såg gräset ca 1m bort och ville dit. Han var inte beredd på detta och ramlade med rullatorn, föll så illa att han fick en höftledsfraktur och fick läggas in i Sunderbyn. Några dagar efter operationen fick han komma hit till Kalix igen och i måndags skickade de hem honom. Suck, utan en vårdplan, bara en sjukgymnast som kom för att se hur det såg ut hemma och vad han behövde för hjälpmedel plus för att påminna honom om rörelser han inte får göra med benen och för träningsprogram. Efter var han trött så medan han & Wilma vilade tog jag och fixade mat åt honom, vilken det visade sig att han inte kunde behålla, han fick inte ens svalt den eftersom han kände att den kom upp. Även när han rack lite så kom det upp, lite kräm och mjölk efter kunde han behålla men vem kan leva på enbart kräm. Jag tog fram kassler ur frysen och vi bestämde att jag dagen efter skulle komma och laga till lunch. På natten hade jag svårt att sova och när jag äntligen somnat ringde han…. Kl 4.45 Han sa åter detta om maten och jag tänkte att han måste ju in på lasarettet så de får kolla upp detta eftersom han i flera år haft problem med magen. Min bror tog med honom till Akuten och nu är han åter inlagd på lasarettet och denna gång ska han ha hemtjänst och förhoppningsvis också ett trygghetslarm till han känner att han klarar sig själv igen.

Nä, nu måste jag ut med Wilma innan jag ska iväg och tömma alla tre brevlådor på jobbet och sedan sätta mig vid datorn för att registrera lite närvarorapporter. När de är klara kanske jag sätter mig på balkongen ett tag i solen, har ju inte alls solat hittills i år då jag helt enkelt inte haft ork för det ens. Det har liksom inte bitit på att lägga mig på solsängen när jag haft så mycket i huvudet.

Hoppas nu att ni alla har det fint och kanske även har semester, sköt om er och njut för sommaren är precis som Ledin sjunger väldigt kort.

Tjillevippen

Så har jag tagit mig hit igen efter ett kortare uppehåll, har varit så mycket runt mig så när jag fått tid över har jag mest legat på soffan och sett tv eller sovit. Det började just innan midsommar, pappa och jag hade planerat att vi skulle åka vår vanliga runda i Tornedalen och på vägen hem hälsa på släkten i Karungi. Så blev det inte, pappa fick tillbringa midsommaren på Sunderby sjukhus och jag kände inte för att fira what so ever. Jag åt lite gott och tog mig några Smirnoff Ice Black och matade filmer. Pappa föll nämligen och fick en höftledsfraktur så nu efter att ha fått en ny höftkula så ska han försöka komma igen. Redan igår skickades han hem, det kom en sjukgymnast och mötte upp honom för att se hur det såg ut hemma och för att gå igenom de 3 sakerna han måste tänka på och så gavs det ett papper med övningar. Ingen vårdplanering trots att han är 90 fyllda. Medan han sedan vilade så fixade jag lunch så att han skulle få i sig lite mat, vilken nästan direkt kom upp. Kräm med mjölk gick bättre men det går ju inte att leva på. Även när han dricker så vill han kräkas. Nå, på eftermiddagen planerade vi för idag att jag skulle komma dit på lunchen och sedan knasade jag hem. Vi pratade på kvällen och han hade då ätit lite från en räkmacka som min bror hade köpt åt honom och han hade ätit en apelsin. Min natt var lång och när jag äntligen lyckades somna så ringde han, kl 4.45… ”Jag kan inte behålla maten och jag är dålig i magen”, han ville att jag skulle komma men jag bad honom i stället ringa min bror som har bil och han skjutsade honom till akuten. Pratade med honom för ca 1 timme sedan och då var han åter på avdelningen. Hoppas nu att de inte skickar hem honom för tidigt utan ser att verkligen ALLT fungerar OCH att man den dagen har en ordentlig vårdplanering. Visst skulle jag gärna hjälpa men jag har ju ett jobb att sköta och det måste jag göra hemifrån här jag har internet. Känns mer tryggt att han är där han får vård och han själv känner ju sig tryggare där tills han mår bättre. Nå, det är bara att vänta och se hur det går.

Midsommarvädret var riktigt bra och det har fortsatt att vara soligt och varmt så regnet som nu faller är välkommet då gräsmattor har torkat. Skulle gärna få komma lite åska också som rensar luften så att den blir klarare. Nå, man ska väl för all del inte klaga över solen och värmen, sommaren är ju så kort så vi måste ta vara på den. Jag har en solfjäder som hänger med i väskan hela tiden och den är guld värd, fattar inte varför många bara hänger dem på väggen, de ska användas 😊 Såg denna fläkt som man hänger runt halsen och den måste ju vara grymt skön, se nedan.

Jobb förresten… Min sista dag på Komvux och SFI jobbades i torsdags, var ju roligt att i alla fall eleverna uppmärksammade att jag skulle sluta efter drygt 3,5 år. Jag blev rörd när de kom med gåvor, frågade vad de nu ska göra när inte jag kommer att vara kvar och en tjej hade till och med svårt för att hålla inne tårarna. Det är ju så att de har bara en heldag med studier, onsdag, och fredag har de inga studier alls. Månd, tisd och torsd har de halvdag och då har jag varit kvar efter lunch så att de kunnat studera till kl 15.30 plus att jag varit där fredagar fram till kl 13. Nu blir det en massa hemstudier för dem och det vet vi ju alla hur det oftast går med det. Ja, vad ska jag säga, kommunen säger att det inte finns pengar att anställa mig. Det gick bra så länge jag var anställd via jobbtorget, då nyttjade man mig till max och lade in dessa tider för eleverna men nu vill man inte betala själv. Ja ja, dagen efter, på fredagen påbörjade jag mitt sedvanliga sommarvikariats om feriehandläggare. Detta är nu fjärde sommaren jag jobbar som det, så tidigare när lärarna gått på semester har jag i stället jobbat vidare. Men det är väl inte heller värt något, att man ställer upp på sin semester så ordinarie personal får vara lediga. Så efter 9 augusti har jag inte en aning om vad som händer men det löser sig nog.

Under den sista veckan har jag bott i pappas lgh, jag skulle ändå dit och vattna blommorna var dag på balkongen och så passade jag på att städa så att det skulle vara ok när han kom hem. När det varit så varmt så är det inte läge att dra med min grånos på längre prommisar så vi har gått runt en park och sedan suttit där ett tag, så lugnt och skönt i denna park. Speciellt midsommardags morgon innan alla människor vaknat och det inte ens hördes en bil någonstans.

Ja ja, då har jag varit in en snabbis här och uppdaterat. Ska jag fortsätta jobba och kanske även ta mig lite lunch, inte för att jag direkt är hungrig, mest törstig för även om det regnar ute så är det varmt inomhus.

Hoppas att ni alla har det skönt och njuter av sommaren.

Tjillevippen