Tänk att även om man är arbetslös, eller arbetssökande kanske låter bättre, så är det något speciellt med fredagar. Har tagit ut lite mattor för vädring, ska även ta & ångskura hall, kök & badrum. Sovrum & vardagsrum tar jag i morgon efter jag varit & handlat på morgonen.

Fundrar på vad jag ska hitta på för gott i morgon kväll när Mari kommer, kanske bara lite gott med dipp & grogg. Ser alltid fram emot våra lördagar då vi spelar lite yatzy, surrar & äter något gott. Man ska vara rädd om äkta vänner för de är inte lätta att finna. Har många ytliga vänner men de vet inte hälften om mig & så vill jag ha det för att slippa allt skitsnack & drama.

Drama ja, det finns i allra högsta grad på facebook... Fick en vänförfrågan av en herre som liksom mig är supporter av en viss klubb, efter ett tag kom även en från hans fru... Och vi vet ju alla hur damer är eller damer, sådana som henne kallar jag kort och gott kvinnor  för damer beter sig inte så som hon gjorde.

Jag är sådan att jag lämnar politiska åsikter & hat utanför facebook, så för att överväga allt hat så lade jag in bilden nedan om att sprida kärlek... Med en text om att jag håller hat & politik utanför facebook... Direkt kom ett meddelande från frun, kort "tänk".... Jag svarade att jag tänker i allra högsta grad tänker men delger inte mina tankar där & avslutade med en flirtis.... Snabbt var jag borttagen som vän & även hennes make var borta.

Fullvuxna människor som tror att man ska kunna tvinga folk till samma åsikt & har man inte samma åsikt så kan man inte vara vänner... Det är ju rena rama tonårsfasoner enligt mig, tänk vad tråkig & fyrkantig världen vore om alla såg ut & tänkte likadant. Och jag undrar hur man gör i förhållandet om maken inte tycker lika, kastar man då ut honom med ha ha ha...

Jag har senaste tiden kikat lite på temadagar & idag, 20 november, är det Barnkonventionens Dag så låt oss tänka på barnen idag runt om i våran värld. Dessvärre är det en stor del barn som far illa i världen, låt oss skicka dem en tanke & har man lite pengar över varför inte skaffa ett fadderbarn eller donera pengar till någon organisation som ser till att barn någonstans kan få det lite bättre.

Unicef tycker jag personligen är ett bra val & här hittar ni dem https://unicef.se/stod-oss

  Nej, nu ska damen här fortsätta städa så att jag sedan kan ta en dusch & chilla resten av dagen-

Önskar er alla en fortsatt fin fredag.

Tjillevippen

Tisdag idag, vet inte varför jag nu trodde det var onsdag men det är så man blir när man är utan jobb, var dag den andra lik så enda dagen som känns speciell är fredagen.

Regnat en del men har nu övergått i snö, som att den ligger kvar... Tyvärr... Skulle önska att snön kom & låg kvar så man slipper denna snöglopp som fryser & blir hal, riktigt Stockholmsväder & det får de gärna behålla hi hi hi...

Lotterier ja... Jag har ju vunnit en hel del vinster & på kul ställde jag upp i en tävling som Nordic C Hotel i Stockholm hade på Facebook. Man skulle vinna 3 Twin Dubbelrum, besök på Icebar & Pluras Julbord för 6 personer. Man skulle motivera & jag sa att det skulle vara så roligt att ta med 5 tjejer som jag lärt känna på Facebook men aldrig träffat i verkliga livet & tro det eller ej men jag vann :)

Dessvärre tog det stop då det var den 19:e december, dyra flyg för mig som stämplande plus att min älskling & hans dotter kommer hit men... Schyssta som de var på Hotellet så får jag ändå skicka 6 tjejer som aldrig träffats på detta evenemang :) Jag är säker på att de alla kommer att få supertrevligt & det glädjer mig så att få ge dem denna gåva även om jag inte själv kan vara med.

Ska planera in en tripp till våren i stället & tänkte då att vi kunde ta en liten kryssning.

  Vet inte om någon annan tänkt på det men snart får vi börja julpynta, vi som tycker att det är mysigt & ger värme med pynt & tända ljus. Slingan på balkongen har jag satt upp i helgen & direkt jag gjort det övergick snön till regn ha ha ha... Det måste jag i alla fall säga att de vintrarna vi numera har före jul gör rakt inget till att höja julkänslan direkt. Jag ser i alla fall fram emot att börja pynta då jag fått en ny jättefin julkrans, vet inte varför man i alla fall vill ha en ny julsak varje år & nu blev det en krans.  

Annars så är dagarna lika, småplockar & pysslar hemma, är ut med vovven & lagar mat... Inte mycket till spänning må jag säga men det kommer väl. Och skulle man ju vara ha roligt hela tiden skulle man inte heller uppskatta de små sakerna i livet, dessutom när man har stämpling så är man rätt begränsad i att sväva ut för mycket.

Önskar nu er alla som läst en fortsatt fin dag.

Tjillevippen 

Det började när min mamma dog, den 3 december är det 2 år sedan. Hela min värld rasade, min mamma som alltid funnits där för mig, som jag kunde prata med (om nästan allt)... Vissa saker ville jag skona henne från.

Min mamma som var sträng men på ett bra sätt, som uppfostrade mig så att jag skulle klara mig den dagen jag blev stor, min mamma som med pappa var ut med bilen om kvällarna när man var ute på stan.

Det finns alltid stunder när man har olika åsikter & brakar samman men det är väl bara naturligt & man slutar inte älska sina föräldrar för det.

Den dagen hon dog hjälpte jag pappa med allt från att arrangera begravningen, ringa släktingar & bekanta till att gå igenom hennes saker vilket är väldigt jobbigt psykiskt. Jag grät när jag var själv & när jag var med folk höll jag inne allt & skulle visa mig stark vilket jag egentligen inte alls var.

Efter begravningen hamnade jag i någon slaggs bubbla hemma, där fanns min trygghet. Bara att gå utmed hunden eller att handla var en ren plåga för mig, på 1 månad gick jag upp 10 kg för jag kände att det finns viktigare saker än att gå ner i vikt. Innan hade jag börjat med 5:2 & det gick bra, jag har ännu inte kommit tillbaka till den.

Allt som jag tidigare gjort & som varit naturligt blev nu jobbigt & jag fick tvinga mig till att göra allt det.

Räddningen kom när jag äntligen fick ett nytt jobb & fick koncentrera mig på något annat men nu när jag åter är utan jobb så kommer alla tankar tillbaka & speciellt när nu Anna gick bort.

I Söndags efter hennes makes samtal blev jag liggandes under täcket & ville inte gå upp, fick till slut tvinga mig upp & in i duschen för man brukar ju alltid känna sig bättre efter en dusch. Vet inte om man tror att alla tankar & problem sköljs av men så är det ju faktiskt inte.

Alla skriver att jag är så glad & käck... Utvändigt ja men ingen ser ju hur jag mår invändigt & jag vill inte tynga alla jag möter med mitt så att säga. Alla kommer ihåg mig som den Malin jag varit & som jag saknar så otroligt mycket, jag hittade tillbaka till henne tillfälligt på en Sweden Rock men hon vill inte vara med hela tiden.

Hur som hellst så är det jäkligt jobbigt att bära på smärta & sorg, tunga tankar &  inte tillåta sig att må bra till 100%. I stället undrar jag vad jag gjort för fel då det är meningen att jag inte ska må bra.

Nej.... Det syns inte utanpå hur man mår inuti.

Otrohet... Behöver jag inte uppleva nu men har gjort det i mitt tidigare äktenskap, i efterhand förstår jag inte varför jag inte blev mer förbannad än jag blev. Kanske för att var gång så vändes & vreds det till det var jag som var dum & missuppfattat... Hur kan man missuppfatta foton??? Hur kan man missuppfatta texter som är tydliga.... Suck...

Undrar hur stor del av Sveriges kvinnor som genomgår detta varje j-a dag. Till slut så tror man på att man är sjukligt svartsjuk & att de inte alls är otrogna.

Nu kan man ju kanske undra varför jag tar upp det nästan 8 år efter skiljsmässan... Jo för att jag på Facebook fick meddelande av en som nu ligger med honom bakom hans nuvarande frus rygg som dessutom fått barn rätt nyligen.

Jag funderade på en gång varför i h-ete hon skriver till mig & VAR hon fått uppgifter om mig, de hade hon tydligen luskat fram på egen hand. Fortfarande fattar jag inte varför hon skriver till mig, hon kan ju inte direkt tro att hon ska få mina sympatier för en gång var det jag som satt hemma som ett spån medan han knullade runt, ursäkta språket.

Sedan märker jag att hon i det hon skriver har berättat för honom om mig för nu vet hon tex att jag inte kan få barn.... Kan hon inte bara sluta skriva, jag skiter fullkomligt i vem han sätter på nu men jag tycker samtidigt jäkligt synd om hans fru som sitter hemma med ett spädbarn.

I sista meddelandet skrev hon att hon följer mig på internet & att det är OK med henne att jag & han numera har ett förhållande på distans.... JAG HAR INTE NÅGOT DISTANSFÖRHÅLLANDE MED HONOM!!!!!! Jag har ett distansförhållande med en ny man & då menar jag "MAN" & inte någon svinpäls som inte kan hålla sig till en dam.

Nej usch & fy för otrogna människor & denna damen är inte ett skit bättre än honom då hon vet att han har fru & barn... Slutar hon snart inte skriva kommer jag ringa honom med besked & det blir inte ett trevligt samtal.

TJILLEVIPPEN

Jag är ingen som följer programmet Idol slaviskt men då det är en tjej, Tove, härifrån Kalix så har jag läst lite på Idols sida på Facebook.

Man ska aldrig sluta förvånas över hur fullvuxna människor som ska vara förebilder för barn beter sig, vilka hemska saker de kan kasta ur sig åt ett barn... För det är ju det Tove är, hon är 16 år & älskar att sjunga & har nu tagit chansen att förverkliga sina drömmar.

De sakerna folk skriver är riktigt hemska. Det jag nu funderar över är hur folk kan vara emot mobbing men på nätet så är det ok... Och är det verkligen ok att behöva stå ut med sådant bara för att man står i rampljuset? NEJ anser jag.

Jag tycker inte att det är ok att höja sig själv till skyarna genom att kasta skit på andra & det är ju faktiskt detta de gör. Jag undrar vad de gjorde när de var 16 år.

Jag tycker att det är modigt att ställa sig framför tv-kameran med miljoner tittare & ännu modigare att fortsätta när man varje vecka blir sågad vid fotknölarna av folk som sitter & är bittra & avundsjuka för att de aldrig tagit chansen att förverkliga sina drömmar.

Undrar om de skulle tycka det var ok om andra vuxna skrev detsamma om deras barn, förmodligen inte.

Tilläggas bör att jag inte känner Tove eller hennes familj personligen men har reagerat på denna hemska häxjakt som dessa patetiska människor för på internet. De skulle garanterat inte ha mod att säga det direkt till Tove ansikte mot ansikte men när man sitter bakom en skärm & gömmer sig, då går det bra att vara kaxig & mobba.

Detta gäller givetvis inte bara Tove utan det pågår i allra högsta grad varje dag, redigerade bilder med nedsättande texter av offentliga personer. Det är också mobbning & förtal av alla dessa människor. De har ju dessutom barn, barnbarn som sitter & läser allt detta, det måste ju göra vem som hellst ledsen. Jag skulle då blivit otroligt ledsen om de jag älskar blev ursatta för detta näthat & förlöjligande.

Ja ja, bara lite tankar från mig denna måndagmorgon. Hoppas att ni som läst får en fin dag.

Tjillevippen

I morse vaknade jag kl 7, sovit hela natten utan att vara upp vilket är väldigt ovanligt sedan min mor gick bort, har i regel varit upp flera gånger om natten om jag ens somnat.

Direkt jag steg upp började jag baka, en farsdags tårta åt min far då jag visste att han skulle få främmande. Roligare med hembakt än att köpa på affären.

Klocka 11.21 ringde telefonen, jag brukar aldrig svara på dolda eller okända nummer, varför vet jag inte men det har blivit så. Denna morgon var ett undantag, såg på telefonen som ringde & kände att jag måste svara på det numret.

På andra sidan var min barndomväns make som kom med så otroligt tråkigt besked, nämligen att Anna i fredags morse somnat in. Då orkade inte hennes kropp mer efter år av olika sjukdommar. Det började när hon var ca 13 år med att tunntarmen & tjocktarmen växte ihop, efter det avlöpte sjukdomarna en efter en & hela 12 gånger fick hon operera tarmarna.

För någon vecka sedan träffade jag hennes mamma som sa att hon nu låg på lasarettet med syrgas då lungorna höll på att kolapsa, de skulle försöka rengöra men inget var säkert. Och här står vi nu...

Jag tänker tillbaka på allt vi gjort & hur roligt vi hade som barn, i stallet & på ishallen. Och ofta efter skolan så år vi tillsammans kanelbullar & kall Oboy choklad, det var liksom dagens höjdpunkt efter skolan.

När vi jagade grisar som rymt, jobbade på cirkus där vi dels skulle mocka åt elefanten vilket inte var en rolig uppgift för 2 taniga tonårstjejer.

På ishallen höll vi till ofta, det började med skridskoskola -73, efter det konståkningsskola & slutligen blev vi själv ledare för barnen. När vi kom upp i tonåren fick ishallen en annan lockelse, nämligen hockeykillar från både när & fjärran. Våra första killar spelade i Kiruna IF, Ronny & Jörgen. Kommer så ihåg där man bakom läktaren "frågade chans" åt sin kompis. Ja så enkelt var det i den åldern.

När vi sedan blivit äldre har vi bosatt oss på olika orter så vi har inte setts lika ofta men vi har haft kvar vår vänskap. Nu är hon borta, tårarna har runnit med jämna mellanrum i dag & jag har tänt ett ljus för henne.

Tankarna går till hennes make, barn, syskon & mamma.

Väljer att visa bilder från när vi var unga då det var då vi hade mest upptåg.

Vila I Frid Anna

Nu är det inte den speciella mannan i mitt liv jag undrar över för han finns redan här men var finns Kurt Engström som man söker sedan söndags kväll.

Det är nu andra natten jag hör helikoptern passera med jämna mellanrum & jag tänker på hur det måste vara för hans fru & familj. Varje gång telefonen ringer så hoppas man att han hittats, lider med dem.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att han hittas vid liv, det var ju bara 1 kilometer han skulle gå men försvann.

Så  mycket folk som ställer upp & söker & det ska de ha en stor eloge för, dels Missing People & Civilförsvaret. Polisen har väl gjort så gott de kan men jag förstår rakt inte hur cheferna idag kunde sätta dem på kurs i finska i stället för att söka??? Är det viktigare att lära sig finska än att söka efter Kurt? Är det så mycket ett människoliv betyder för Polisen? Tänk vilket slag i magen för Kurts familj, att läsa att Polisen skickas på språkkurs i stället för att söka efter honom.

http://www.nsd.se/nyheter/kalixoverkalix/poliser-gar-kurs-istallet-for-att-soka-efter-kurt-9640804.aspx

Sänder hans familj en tanke   

Jag har verkligen inte haft någon inspiration att blogga på lääääänge så nu ska jag verkligen inte lova att jag ska bli bättre. Man vet aldrig hur man känner efter man lovat men samtidigt skulle det ju vara toppen som arbetslös att lägga det som rutin att blogga en viss tid. Även om man inte har mycket att skriva så ör det ju i alla fall ett levnadstecken.

Just nu så har jag börjat bli trött på att gå hemma då jag är utan jobb sedan 1 september, känner mig rastlös & märker att jag inte fåt mycket gjort utan liksom går & väntar på att något ska hända. Sökt något jobb men med tanke på hur många sökande det är till varje jobb så har jag inte höga förhoppningar men söker man inte så kan man inte heller få något så bara att ligga i.

Vad gäller hälsan så har jag än en gång fått vara in akut, trodde att det var samma som i somras när lungsäcken var förtjockad men denna gången hade jag hostat upp en gammal revbensskada. Rackans vad det kan göra ont må ni tro.

Kanske bra jag kom in då mitt blodtryck var helt uppåt väggarna så nu har jag fått medicin för att få ordning på det, måste väl snart boka tid så att de får följa upp det. Inte konstigt att jag haft mycket ont i huvudet.

Lite tur har jag väl haft om jag tänker efter, har varit med på små utlottningar på Facebook, har hela tiden trott att det inte fungerar & att man mest använder tävlingar med delning för att göra gratis reklam för sitt företag.

Men det fungerar faktiskt :) Och en sak jag vann var en pimpad rådjursskalle, denna tjej är verkligen duktig & utformar dem enligt kunders önskemål, så kika in ADHDesign på Facebook https://www.facebook.com/DesignbyAE/?fref=ts Här är de saker som jag vunnit:

Armbandet vann jag på en sida som en tjej som heter Pernilla har, superfina väskor/smycken i bra kvalité. Hos henne har jag passat på att beställa lite klockor & armband. När man är arbetslös får man ju inte mycket pengar men hon är schysst, när hon hittar det man söker tar hon in det & håller smycket tills man kan "lösa ut" det   

Här finns en bild där ni kan se vad jag beställt från henne.

Svag för rosé som ni kan se

Nu när hösten & mörkret är här, finns det något mysigare än att tända en massa värmeljus i alla lyktor som man har. Hittade en bricka som hör till ett te set som jag köpte i Turkiet, den har jag aldrig använt så den hade blivit missfärgad. Tog lite koncentrerad citron på en svamp & vips vad fin den blev, nu ska jag bara köpa små ljuslyktor i olika färger nästa gång vi intar Ikea så blir det nog fint. Så ni som har tebrickor liggandes, använd dem.

I lördags kom Mari över för en liten yatzy kväll, då jag varit så trött har vi inte setts lika ofta som tidigare så det var riktigt roligt att hon kom. Vi brukar ju på semestern i Turkiet äta Börek så fixade det till hon kom & till det drack vi lite Raki innan det blev snacks & yatzy. Blev en trevlig kväll med gott i magen & trevligt sällskap.

Ja just, det var ju Halloween helgen som var, klä ut mig behöver jag inte göra för jag ser nog ut som ett åkerspöke året runt... Var dock till mammas grav & tände ljus, det är vid alla högtider som man saknar henne som mest även om hon är saknad året om. Jag saknar att kunna ringa henne, bara att höra hennes röst... Skamligt att säga att jag nästan glömt hur hon lät. Jag är så otroligt tacksam att min moster finns att prata med när jag behöver prata av mig, har ju bara män kvar i familjen & jag står inte mina bröder nära & vissa saker kan man inte ta upp med en man, de skulle inte förstå.

Jag tar nu vara på tiden med min far som blir 84 nästa gång han fyller år, vi åker & handlar, besöker graven & är ibland ut i skogen med Wilma. Tänk så dumt att man som tonåring skämdes om man syntes med sina föräldrar, numera uppskattar man tiden med dem för vem vet hur länge man får ha kvar dem.

Ta var på tiden med era föräldrar, prioritera inte bort dem & är de äldre så kom ihåg att ett litet besök av dig betyder så mycket för dem.

Mammas grav är nu klar för höst/vintern

Sitter just & ser på TV4 morgon om mode... Tänk att färgmässigt så kommer nu vinrött & det man som ung kallad koboltblått tillbaka, Snyggt & stilrent ju. Men dessa klänningar som ser ut som de mamma hade på 70:talet är jag väl inte direkt tänd på ha ha ha... Jag använder ju mycket svart så vinrött är ju snyggt till.

Kommer så väl ihåg mina koboltblåa westernboots med fransar i mocka som jag hade till en lång svart kjol, till det en svart stickad tröja & koboltblåa torgvantar.... Synd att man inte har några foton på dessa snygga kläder. 

När det gäller mode så är jag väldigt sämpad & tråkig just nu, handlar väl mycket om att jag är så otroligt missnöjd med min kropp & vill gömma mig. Svart svart svart som jag i stället piffar till med smycken är det som gäller.
Saknar mig själv som jag var innan min mamma gick bort, jag var mer aktiv & utåtriktad men efter hon gick bort hamnade jag i någon slags bubbla där jag stängde in mig. Hemmet var min trygghet & jag hatade att gå ut på affärer till exempel. Sedan har min artros & mitt ena knä satt stopp, jag vill få till det så att jag kan börja ta mina långpromenader så att min kropp får den motion den så väl behöver.

Började på artros skolan men fick sluta då mitt vänstra knä inte klarade av träningen, har ju förra året gått med knäskålen ur led utan att söka läkare så den har helat fel, kan tillägga att jag inte visste att den var ur led utan trodde bara att det var artrosen.

Ja ja, nu ska jag sluta klaga & hoppa från ämne till ämne, beundrar er som verkligen orkar läsa, kan själv inte tro att jag är så intressant att läsa om.

Kanske inte skriver i morgon eller ens i övermorgon men jag finns här & bloggar när jag finner inspiration.

Tjillevippen