Allt gick så fort... Förra torsdagen föll våran pappa på lasarettet när han skulle upp från sängen, när jag hälsade på honom  i lördags så var han så blåslagen i ansiktet och hade sådana otroliga smärtor högt upp i bröstkorgen. När jag kom hade han precis fått morfin och i den åldern så blir det ju ofta att man då får lita av halucinationer. Han hade svårt att prata pga smärtorna, jag sa till sköterskorna och till kvällsmedicinen gav de då 2 tabletter, han svalde dem med fantan jag hade med och hipps vipps sa han "men nu var det lättare att prata" och vi kunde prata som vanligt. Dagen efter skulle min bror från Luleå hälsa på så jag sa att jag kommer till veckan och satsade då på tisdag eftermiddag. 

På tisdag förmiddag ringde läkaren till min bror att han var sämre, på morgonen när de duschade honom var han lam på ena sidan. Han sa att det verkade vara en tia attack och att det kunde bero på att när han föll och blödde så tog de bort hans blodförtunnande. Just före lunch ringde läkaren igen... Sköterskorna hade varit in och han var som vanligt och pratade, skojade och när läkaren gick in 10 minuter senare så hade han somnat in :( Det gick alldeles för fort och jag har så dåligt samvete att ingen av oss barn hann dit för att sitta vid hans sida. 

Vila i frid pappa   

Detta var givetvis det bästa för honom med tanke på smärtorna och hjärntumören men det gör inte att det inte gör ont i hjärtat för det. I morgon ska min bror till begravningsbyrån för att ordna med allt, jag orkar dock inte med det en gång till. Vi har pratat om hur vi vill ha det och jag har sökt fram en dikt till dödsannonsen och vad som ska spelas i kyrkan. 

I morgon ska jag gå till lägenheten, fota alla möbler som ska säljas och lägga ut på annons och packa sådant som är användbart, resten kommer att åka till soptippen. Det är otroligt  jobbigt att gå igenom alla saker, alla minnen som väller upp och när man går igenom så är allt så defenitivt.

Nu håller jag på att städa lite, har två vänner som kommer förbi idag och ville bjuda på mat, blir skönt med lite sällskap och att få en "paus" från alla tankar som löper amok i huvudet. Ska även Nathalie raka mina sidor så att jag ser ut som folk då det snart är 1 cm långt. 

Ska jag fortsätta, slår på lite Boppers så kanske musiken får fart på mig. 

Tjillevippen