Ja fy för att åka ner i en dal efter att nästan ha varit på toppen av berget :( Det är som att man inte tillåts att må bra var dag och varje gång jag hamnar, som idag, i en dal så förstår jag inte varför. Hela veckan har jag mått bra, bara varit kvällstrött då jag försökt hålla igång på dagarna med pyssel och städ.

Så var jag i morse ut med Wilma vid 6.30, åt frukost och tänkte att nu kan jag ligga ett tag till med gott samvete. Från absolut ingenstans kommer tankarna, de dåliga, och tårarna börjar rinna. Jag fattar inte för allt går ju så bra nu och vi går mot ljusare tider. Tankar om att jag är väldigt ensam och att det faktiskt inte skulle spela någon roll om jag försvann från jordens yta. Vem skulle sakna mig? Jag är ju typ bara "a pain in th ass" för alla i min omgivning. Men jag håller ut så länge som WIlma finns vid min sida. 

Jag blir så arg och frustrerad för realistiskt vet jag att så här är det inte och hjärnan spelar mig bara ett spratt men känslan i bröstet gör så otroligt ont och det blir automatiskt den jag litar på. Jag försöker nu bara vänta ut en vändning och tänka på andra saker, på veckan som varit hittills och hur bra jag faktiskt mått.

Jag har ju faktiskt känt mig rätt duktig i veckan, att jag verkligen hittade ork att äntligen tvätta mina soffor till exempel och dammtorka bokhyllan och allt som den ätit, vilket inte är lite och en hel del att torka. Jag har faktiskt tagit och gallrat ut lite i bokhyllan för att det framöver inte ska vara så mycket att torka. Samtidigt när jag gör det så hittar jag alltid andra saker, som att rena mina kristaller som jag inte hade gjort på länge. Ta isär ljusstakar för att putsa där absolut ingen ser, jag är bra på att hitta mer att göra. Sådant som jag i stället skulle ha kunnat ta pö om pö lite då och då, skulle jag göra det så skulle bokhyllan blivit tirkad bra mycket snabbare. 

Sofforna är alltid ett projekt för sig, överdrag till de stora sittdynorna och alla kuddar till ryggstöden som ska tvättas i maskin och sedan att klä på allt igen... Puh, jag blir svettig bara jag skriver om det. Men nu är det gjort och jag får väl klappa mig på axeln och säga "Bra gjort Malin". 

När jag höll på med bokhyllan så hittade jag även Kad Von D´s bok som är köpt i hennes studio och signerad. En väldigt intressant bok för oss som gillar tatueringar. Inte bara är den fylld med en massa snygga tatueringar och hennes historia utan hon skriver även om andra kollegor i den vilket är väldigt roligt. Så är ni intresserade av hennes arbete och person eller bara gillar snygga tatueringar så är den värd att köpa. Rolig att läsa när man har lite tid över.

Jag kallar ju inte bloggen bitterfittan för intet utan någon gång då och då måste jag bara ta upp något som jag reagerat över och denna gång så handlar det om bekräftelsebehov. Som vanligt har jag råkat på detta i en grupp för enbart tjejer i fejjan, medlemmarna är allt från tonåringar till pensionärer, ämnena varierar verkligen vill jag lova men detta bekräftelsebehov. Konstant så dyker det upp en bild på någon med texten "hur gammal ser jag ut att vara?" Eller "vad jobbar jag med?" Och den löjligaste av alla "jag fyller år idag, hur många grattis kan jag få?"

HUR MÅNGA GRATTIS KAN JAG FÅ??????? Betyder verkligen en massa grattis från helt okända personer så j-a mycket? Och detta hur gammal man ser ut, väääälldigt lätt eftersom de flesta använder filter och fixar med sina bilder och bara fiskar efter kommentarer om hur unga de ser ut för sin ålder. Det enda jag vill ha är bekräftelse från mig själv, att jag är trygg i mig själv och faktiskt gillar mig. Jag har i alla fall kommit en bit och accepterar mig.

Jag kunde i alla fall inte i denna grupp låta bli att lägga in ett ironiskt inlägg där jag på fotot, under denna text, dummade mig och skrev "Jag funderar på hur gammal ni tror att jag är, vad jag jobbar med och om jag är gravid. När vi ändå håller på så skulle det vara roligt om ni kunde se vad jag har för frisyr mellan benen" och på slutet skrev jag att det var ironiskt inlägg. Många gisssade verkligen men de med lika sjuk humor som mig hängde på, jag fick till exempel förslag om att jag hade extensions mellan benen ha ha ha... Nåja, det som är roligt och får folk att skratta och där man är ironisk får ju aldrig vara och admin tog bort inlägget ;) Här under finns fotot jag tog av mig till inlägget. Jag undrar om inte många med dessa töntiga frågor skulle gå in och göra en test om vad deras mentala ålder är i stället ;) Finns flertalet online, jag gjorde en på kul och min mentala ålder var 37 så helt ok.

Nå, det var väl allt jag hade idag. Ska försöka fixa till mig, kanske att man mår bättre inombords om man fixar håret och klär sig i något lite snyggare än trosor och t-shirt ;)

Hoppas att ni alla där ute får må bra och att ni tar vara på helgen för snart är måndagen här igen.

Sköt om er   

Tjillevippen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, första veckan efter påsklovet gjord och så även helgen, hela veckan bara swishade iväg i en herrans fart. Kanske är så det blir när man trivs där man arbetstränar. Blev mycket Hooja i torsdags och eleverna var helt slut efter dansandet :)    ...

Ja så är det, i morse när jag var ut med Wilma vid 6.30 så blev morgontoaletten snabbt gjord då graderna visade -18. Länge sedan vi nu haft så kallt så man är inte van och till helgen verkar de även lovas lite snö men så brukar det ju vara om vårvint...

En dag kvar men en vecka ledigt för mig :) Hoppas att få lite mer ork så att jag kan göra en del här hemma, skulle vara så skönt.  I morse trodde jag att jg legat och blåst lite längre än vanligt, till jag blev påmind om att vi faktiskt har ställt ...

Rubriken gäller givetvis inte alla men nog är det många liksom mig som sitter ensam när högtiderna ska firas. Tidigare blev jag ledsen när jag tänkte på det men numera orkar jag inte knappt bry mig. Jag har inte påskpyntat förutom att min godisskål...

Ja så är det, vet inte hur många gånger jag försökt skriva här men jag har helt enkelt inte orkat. Själv har jag tänkt att det är vårtrötthet som de äldre brukar tala om men arbetsförmedlaren och min kontakt på försäkringskassan tror att det är för a...