Än en gång sitter en vän på facebook & klagar över att hon är fet... Ehhhh... Hon har kanske 10 kg som hon vill ha bort & i mina ögon har hon en kurvig, kvinnlig kropp. Jag är bra mycket fetare än henne så vad är då jag... MEGAFET.... MRS BLOBB... MICHELINGUMMAN... FETTO... När man verkligen kämpar med vikten så är det, enligt mig, förolämpande att läsa deras klagan.

Jag har varit överviktig sedan jag var ca 23 år, när jag var 25-26 var jag med i en liten bilolycka där jag efter fick äta en massa tabletter för smärtan vilket resulterade i mer viktuppgång.

Fast jag var överviktig så hade jag bättre kondition än mina smala vänner, jag höll igång... Jag cyklade, tog promenader, gick på step up/gymping, var tränare i skridskoåkning, red, åkte slalom... You name it, jag var väldigt aktiv men överviktig ändå. Med åren har det minskat, det ska erkännas & nu har hälsan satt emot... MEN nu ska det bli ändring, fick igår en ny astmamedicin som är långtidsverkande & redan nu känner jag en rejäl förbättring.

Eftersom mitt skadade knä inte höll för artros skolan så ska jag nu i morgon testa att ta ett rejält pass på min träningscykel & göra lite styrkeövningar för knäna. Nu jäklar SKA jag igång igen.

Jag genom åren

Saknar enormt mina långpromenader med Wilma, där vi lekte & hade roligt i friska luften. Nu hoppas jag att de ska bli sådana var dag, jag måste sluta tänka på vad alla andra tycker & tänker om de ens är lika hårda mot mig som jag själv är. Det är väldigt jobbigt att skriva om allt detta men någonstans måste jag liksom få ventilera det, fortsätter jag att hålla det inom mig så kommer jag snart att rasa samman totalt.

Det kommer krävas mycket av mig, det är lätt att gå upp i vikt oavsett vilken orsaken är men otroligt svårt att gå ner igen då det krävs drastiska förändringar. Jag får väl ta en sak i taget & till slut så är förädringen hel, tror att ni förstår hur jag menar.

Jag vet att övervikt inte är hälsosamt, likväl som de som är underviktiga inte heller är hälsan själv. Det ringde en liten väckarklocka idag om hur farligt högt blodtryck kan vara när Carina Jaarnek begravdes idag. Hon dog ju av en hjärnblödning & hade högt blodtryck som hon medicinerades för. Kanske att det blir bättre om jag går ner i vikt, likaså med astman... Jag måste i alla fall försöka för inte vill jag riskera att dö för tidigt. Även om jag mår som jag mår just nu så vet jag att det kan bli bättre igen & att jag har ett helt liv framför mig.

Tack för att jag fick skriva av mig igen, om nu någon läser ha ha ha...

Ha en fortsatt fin helg & sköt om er.

Tjillevippen