Skulle bloggat förra fredagen tänkte jag men min idiotgranne gjorde mig så otroligt förbannad när han kom med falska anklagelser. Jag och min far skulle ut på morgonen, när jag kommer ut ser jag att han står och pratar med pappa och går sedan till sin bil. När jag sätter mig i bilen säger min pappa att han sa att min Wilma har kissat i trappuppgången.... Min Wilma??? Seriöst, hon har inte gjort inne sedan hon var 2 år, s-an vad förbannad jag blev. Min pappa hade sagt åt honom "där kommer hon så ta det med henne" men det var han minsann för feg för. Jag förstod att han skulle klaga till hyresvärden så jag åkte direkt till kontoret och pratade med en av ägarna, han sa typ "vi vet" när jag sa att han är ju för f-n knäpp i huvudet. När jag står där så vem kommer om inte han ha ha ha... Jäklar vilken utskällning han fick av mig framför ägaren, han hade nog inte räknat med det men när jag blir oskyldigt anklagad så får man passa sig. 

Pratade med en granne längst ner som också har hund, även honom har han varit på om att hans hundvakt inte får köra till honom och lämna hunden för när hon gör det står de ju vid hans bil.... Hujedamig vad hemskt att en bil står vid hans oj oj oj... Och han har minsann läst juridik hade han sagt åt honom... Ja ja nu har han satt ribban för hur han vill bli behandlad själv men jag kommer framöver om han försöker prata visa honom handflatan och be honom att ta det han vill säga via fastighetsbolaget för jag vill inte ha något som hellst med honom att göra. J-a stolpskott.

Nå nog om detta, i går gjorde jag något i alla fall så att jag och Mari har något att se fram emot. Vi har ett tag funderat på vad vi ska göra på nyårsafton då vi inte firat den tillsammans på länge så för ett tag sedan kom vi på det... Vi bokar in oss på hotell i Luleå och firar in det nya året så igår bokade jag rummet så att vi nu kommer till skott så att säga :) Blir samma hotell som när jag fyllde 50 men någon nyårsbuffe tog vi inte, de pengarna kan man lägga på annat ;) Tex champagne i baren fid 12-slaget så att vi får skåla in 2019 :) Vi tänkte gå på Bastard Burgers innan vi checkar in och sedan kanske bara ha med lite crostinis och löjrom plus snacks. Klarar vi oss bra på innan vi går ner på nattklubben ha ha ha... Kommer att bli riktigt mysigt och Wilma hon ska vara hos "morfar" så att hon inte kissar i trappuppgången ha ha ha... Måste bara få säga att jag nästan hade tänkt ta vattenkannan och hälla en liten pöl utanför hans dörr så att han verkligen får något att klaga på ;) ha ha ha

Hur som så kommer det att bli en riktigt trevlig nyårsafton, det är jag säker på.

Sedan i fredags har "snackisen" här i Kalix handlat om 2 bilar :) 2 bilar på parkeringen utanför Gallerian. En dam råkades tydligen trampa på gasen i stället för bromsen och körde helt enkelt upp på bilen framför. Mellan parkeringarna är typ en trottoar så det blev som en liten ramp, snacka om att de 2 unga killarna i den andra bilen blev chockade :)) Tur i alla fall att allt gick bra och att ingen blev värre skadad än att han kände lite i nacken.

Så från det ena till det andra, farsdag. Min far har i alla fall firats med lite blommor och en ljuslykta, ringde efter jag kommit hem och även min äldsta bror med fru hade varit förbi honom och min mellersta bror hade ringt från Spanien där de nu är i sin lgh fram till maj. Så viktigt att vi kommer ihåg våra föräldrar, jag vet att inte alla har närvarande föräldrar och föräldrar som rent ut sagt aldrig skulle blivit föräldrar men... Vi andra med underbara mammor och pappor måste få fira dem och visa att de är viktiga i vårt liv. Grattis på dagen lilla pappa.

Nu ska jag ta och vila ett tag, har lite ont i huvudet och efter ska jag laga lite mat och se The Amazing Race. Hoppas att ni alla får en fortsatt fin söndagkväll.

Tjillevippen

Äntligen är sovrummet helt klart igen, städat och nybäddat så i kväll kommer jag nog att somna gott :) Det enda är att köpa sådant gumminät som man lägger under mattorna så att de inte glider för just nu kan jag inte gå på dem med risk för att halka omkull och det vill jag inte. Nog med skador nu tycker jag ;)

Igår blev det inga cellprover tagna pga att jag har blödit de två sista veckorna utan jag får komma dit de dagar de har mottagning och bara anmäla mig utan att boka tid. Hade varit skönt att få det gjort men bara att gilla läget. Det som rör sig i mitt huvud är att min mamma hade just livmoderhalscancer när jag var liten, jag kommer så väl ihåg när hon och pappa åkte till Umeå med jämna mellanrum och jag fick vara hemma med mina bröder. Att hon sedan fick tarmcancer som spred sig i magen och ledde till att hon lämnade oss i förtid hjälper ju inte heller till att lugna mig. Även min far har haft cancer men de upptäckte det i tid så att han blev frisk. Nåja, man ska inte oroa sig och springa händelser i förväg, inte måla fan på väggen och vad mer man nu kan säga :) 

Igår hade jag ännu en gång tur på Facebook... Nej, jag har inte vunnit en tävling men jag hittade ett par superfina Harley Davidson kängor som hade blivit för små för en dam :) Förra gången fyndade jag en Zadig Voltaire väska som jag är sååååå nöjd med. Hoppas nu att jag blir lika nöjd med dessa godingar.

Ska snart ta och gå ut med Wilma för kvällskissen och sedan glida ner i min nybäddade säng med de nya sköna påslakanen typ hotell lakan... Men först ska jag se vad som är billigare i Happis när vi ska dit i morgon, jag och Mari, för att handla lite. Kött köper jag här hemma men ska sedan köpa en del som bara finns där, dels något som jag inte hittat på länge... Rafaello godisar, de är såååååå goda... Jag vet att jag har diabetes men man kan unna sig en då och då och behöver inte trycka i sig alla på en gång. Dammsugarpåsar måste också inhandlas då jag inte hade några kvar, varför kan man inte ha lite framförhållning och handla INNAN man behöver vissa saker??? Näää... Man väntar till in i det sista och lär sig aldrig ha ha ha... 

Ja ja, nu ska jag ta och skriva upp vad som ska handlas hem så vi klarar oss, jag och WIlma, och sedan ska jag lägga mig. Hoppas att ni alla får sussa gött.

Natti natti

Tjillevippen

Vad kom? Jo klimakteriet... Har nog varit på G ett tag kan jag tro men först efter 50:årsdagen började det mer effektivt... Det är konstigt när man kommer in i det man har hört talas om men inte förstår hur olika det kan vara för oss alla. När jag var till frissan sist, någon dag efter jag fyllt år så frågade hon om jag märkt att jag tappat mycket hår. Ja det hade jag märkt i sommar och höst, hon sa att hon såg det för överallt hade jag en massa nya små hårstrån plus att hon såg att håret inte var lika lockigt som det brukade vara. 

Min menstruation har alltid varit som klockan men plötsligt hade jag den 2 ggr på en månad och nu har jag blött i ca 2 veckor. Vill lova att det går åt en hel del bindor och tamponger ha ha ha... Men ärligt, jag är sjuuuuuukt trött på att det blöder konstant, mer vissa dagar och mindre andra. Jag ser otroligt mycket fram emot att slippa menstruationen helt så småningom men så länge den varat så har man ju i alla fall fetat om att allt fungerar som det ska även om jag nu inte kunnat få till ett barn. 

Vallningarna då... Well, jag har inte så farligt, får bara ett il om kvällen vid ca 22-tiden men jag kanske inte märker det eftersom jag även annars är så varm ha ha ha... Jag måste ju ändå säga att man är lyckligt lottad som lever i en tid där internet finns för att snabbt checka fakta och läsa om andra kvinnors upplevelser vid klimakteriet. 

För mig när jag började blöda dagligen så blev ju första tanken livmodercancer eftersom min mamma hade det när jag var i 6-årsåldern. Jag har dessutom inte tagit cellprover sedan jag gick igenom provrörsbefruktningarna och min dåvarande gynläkare Misgena Bekuretsion tog proverna. Dumt, jag vet menjag har så otroligt dåliga erfarenheter av barnmorskorna som tagit proverna här tidigare. Nå, i morgon har jag inbokad tid så efter det kan jag nog vara lugnare eller oroligare... Vem vet ;) Nå, detta med klimakteriet är i alla fall inte trevligt & alla damer upplever det helt olika. 

Nämde ju min gynläkare Misgena Bekuretsion, han är en helt otrolig person som jag litar på till 100% och som jag varmt kan rekomendera om man kämpar med barnlöshet. Då hade han klinik i Gävle men nu ser jag att han jobbar på kvinnokliniken i Vällingby. Han är specialist i gynekologi och obstetrik plus subspecialist i infertilitet och andrologi. Hos honom kände jag mig alltid lugn och säker, han är bra på det han gör och just förtroende och hur de behandlar en är viktigt när man genomgår sådana känsliga saker som IVF. Även personalen i Falun där de utförde själva plockandet av äggen och inseminationen var väldigt bra. Det enda som jag saknade var kanske att man efteråt skulle ha fått tips på någon man kunde prata med om man behövde detta. Jag fick en gång efter andra gångens misslyckade försök sitta ner och prata med en sköterska men tror att det skulle vara skönt att få träffa någon regelbundet när man genomgår dessa behandlingar om man behöver det. För där är det ju likadant, att vi alla upplever det olika beroende dels på hur vi är som personer men också beroende på hur provrörsbefruktningens resultat.  Ja ja, det var ett litet sidospår till klimakteriet ha ha ha... Hur som hellst Misguena är en superb gyn.läkare

Nu ska denna klimakteriekossa ta tag i livet, idag består det av att gå ut med vovven och sedan dammtorka och renbädda i sovrummet. Hoppas att ni alla får en fortsatt fin tisdag.

Tjillevippen 

Ja idag kommer det att hoppas hit och dit, hoppas att ni hänger med i de tvära kasten ;) Dock kommer det mesta att handla om känslor, kärlek, tillit, otrohet osv osv.... Och det kommer givetvis innehålla en del rosa bilder trots att jag personligen är långt ifrån rosa som person men det börjat tränga in lite här och där i form av bilder här, fotfil i rosa, en rosa liten dator, rosa nagellack osv ha ha ha... Kanske att jag i andra halvan av mitt liv kommer att bli lite mer rosa :))

Då både jag och min väninna är medlemmar på Happy Pancake och har surrat med några män och min väninna även gjorde ett försök till dejt så fundrar jag mer och mer på vem tusan man kan lite på när det gäller deras avsikter och ärlighet. Vissa är i alla fall ärliga och säger att de är i ett förhållande eller gifta, heder åt dem, inte för att de överväger otrohet vilket jag är emot men för att de i alla fall ger en chansen att själv välja huruvida man vill vara den andra kvinnan eller inte. Något som jag själv absolut inte överväger eftersom jag en gång var den gifta kvinnan som blev bedragen, jag vet hur ont det gör och skulle aldrig kunna bli den andra kvinnan med gott samvete.

Men det finns verkligen en stor drös av män, även kvinnor, som redan är upptagna men som antingen är olyckliga eller helt enkelt söker spänning. Varför är man då kvar i ett förhållande där man inte trivs? Och vill man ha något mer i sexväg än ens partner ger så kanske man först ska prata med dem för kanske att även de har en massa fantasier som de inte vågar ta upp. För tusan, kan inte folk lära sig att prata med varandra i förhållandena??? Inget blir bättre av att man är otrogen.

Det jag har reflekterat över mig själv är att jag mer och mer börjat fundera på om jag någonsin varit kär... Ja jag har varit gift men var jag verkligen kär eller var vi mer vänner. Under alla de åren kände jag aldrig det där pirret när jag såg på honom, finns det eller är det en myt??? Inte heller tyckte jag väl att han var direkt "my type om guy" eller långt ifrån det faktiskt. Han fick mig heller aldrig att känna mig speciell eller älskad, allt gick så fort så jag tror att ingen av oss riktigt hann känna efter vad vi kände. Förlovade efter 1 vecka och gifta efter 6 månader.

Så i efterhand tror jag faktiskt att jag blev kär i kärleken, att jag så gärna ville vara kär att jag blandade ihop allting. Därför är jag nu så otroligt rädd för att göra samma misstag, jag känner att jag har lätt att fastna för en person när vi surrar mera men är det förälskelse eller vänskap.... Jag satsar på det sista för att vara säker på att inte gå på en nit igen. Bättre att ta det säkra för det osäkra.

Slutligen så har jag sista tiden även börjat reflektera över hur bra jag har det, vill jag verkligen ha ett förhållande? Jag kan liksom göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill, utan att behöva rapportera åt någon :) Men samtidigt så saknar jag närheten och sexet givetvis, jag är ju inte mer än människa. Så funderingar finns om särboförhållande för att ha någon jag älskar samtidigt som jag ändå får ha min frihet, ni förstår nog hur jag menar :) Har bara så svårt att förklara det hela i skrift. Men hur gör man då för att hitta den rätta när det inte finns några nöjen på orten där man kan gå ut om helgerna? Om man nu inte är 20-30 år eller pensionär för där emellan verkar man inte få roa sig alls :) Blir dyrt att åka till Luleå när man vill gå ut ha ha ha... För jag tror nämligen att det bästa sättet att träffa någon är på gammalt hederligt vis, face to face och inte via datorn där så otroligt många är oärliga och inte har rätt avsikter med sitt dejtande. Nåja, jag har inte tappat hoppet om att träffa Mr Right, frågan är bara hur jag ska träffa honom :)

Ja ja, det var lite av mina förvirrade tankar om kärlek och förhållanden, hoppas att ni hängde med och har ni tips på hur man hittar en man utan dator och på en ort utan pub där man bara kan gå ut och träffa folk så kom gärna med förslag :) Hur träffades ni tex? 

Ha nu en fortsatt fin lillelördag och kom ihåg, mer kärlek åt folket ;)

Tjillevippen

Ja nog är det bara att hålla humöret uppe, skulle jag inte göra det så skulle livet vara bra tråkigt och den enda som skulle må dåligt är jag själv. Var förra veckan åter till sjukgymnasten för domningarna i armen, läkaren ringde sedan på eftermiddagen och efter samtalet så skulle han skicka iväg en remiss för magnetröntgen av halsryggen. Det talas om en möjlig steloperation och kan det hjälpa så är ingen så glad som jag. Det är otroligt frustrerande att inte kunna hålla huvudet normalt, direkt jag gör det så domnar hela armen från armhålan ner till fingrarna av. På överarmen känns det som att man har en dygnsmätare av blodtrycket på sig. Nog har jag haft dåligt från de tidigare diskbråcket i halsryggen och whip lashskadan men inte så här dåligt, då har det varit mest värk och den kan jag leva med men inte bortdomningarna. Försöker i alla fall att leva ett så vanligt liv som möjligt, vad annat kan man göra liksom :)) Det blir nog bra i slutändan. Igår tog jag därför efter middagen, gulashsoppa, och kastade in en chokladfondant i ugnen som typ tröstgottis ;) Det var otroligt gott med lite glass och hallon till.

På lördag hann jag bara in efter morgonprommisen med Wilma så ringde min far och frågade om jag var redo att åka.. Var då undrade jag givetvis... Då hade han varit så snäll och köpt ett lamm åt mig från min morbror, han hade ringt och frågat om jag skulle ha något eftersom han bara hade ett kvar och min pappa nappade då han vet att jag gillar lamm. Ett fint styckat lamm på 21 kg och sedan fick jag 5 st leverbitar på köpet till Wilma, ca 30:-/kg så det är inget att säga om då det är riktigt fint kött och kan det bli bättre kött än av lyckliga lamm som gått och betat på en holme i Torneälven hela sommaren ;) 

I veckan fick jag äntligen hem lite onödig lyx som är köpt av presentpengarna jag fick av min moster, var ju strikta order om att jag inte skulle lägga de pengarna på räkningar ha ha ha... Så en parfym från Michael Kors och en pincett då min andra hade fått arbeta hårt och lampan hade lossnat ;) Älskar pincetterna från La Tweez och nu hittade jag en lite läcker färg i stället för svart. Dock följde inte fodral med denna gången så tur att jag hade kvar det från tidigare pincett. Parfymen Sexy Amber från Michael Kors luktar så sjukt gott så nu må jag väl kunna fånga en man ;) Doftar gott och har välansade ögonbryn, kan det bli bättre? ha ha ha

Ja något som gör allt bättre är väl en superb BH, speciellt när man som mig har stor tung byst. Det blev också inhandlat för de pengarna jag fick när vi var på hotell weekend i Luleå. Det är helt underbart att handla BH hos någon som kan sin sak, två BH's blev det av märket Elomi och vilket lyft för mig. På en gång såg jag dessutom genast ut 10 kg lättare när tuttisarna satt där de skulle :)) Elomi har riktigt mycket fina BH's och jag kan varmt rekomendera dem för er som liksom mig har stor byst och svårt att hitta rätt i bh-djungeln. 

Nä nu säger nacken stop igen... Ska ta mig in i köket för att diska och koka kycklinghjärtan åt Wilma innan jag kan lägga mig att vila ett tag, man blir bra trött av värk så därför försöker jag göra det mesta på förmiddagen. Avslutar med ett foto av min far och Wilma i Haparanda utanför Ikea, hör liksom till att Wilma ska få korv när vi är där och direkt vi närmar oss börjar hon prata i baksätet ha ha ha...

Ha ni en fortsatt fin måndag och sköt om er alla.

Tjillevippen

Ja nu så är firandet över för denna gången och nu tror jag faktiskt att jag slutar att fylla år :)) Det var i alla fall en riktigt trevlig dag med de närmsta i familjen och goda vänner i går. Jag hade sagt att vi startade vid 12-13 och alla kom vid kl 12 så redan kl 17 var jag hemma igen vilket var skönt. Trött i huvudet somnade jag i nästan 3 timmar. Vi var nämligen hos min far som har en öppnare planlösning så att alla kunde sitta i samma rum plus att han har diskmaskin så att jag slapp diska för hand med min dåliga arm. Lämnade det mesta av fikat hos honom så nu har han fika för ett bra tag framöver ha ha ha... Tårtorna blev bra och jag var glad att jag gjorde dem klara på fredagkväll eftersom jag försov mig på morgonen, jag som aldrig försover mig men nu minsan :)) Nå alla verkade nöjda med fikat och jag hoppas att ingen for hem hungrig för i sådana fall har jag misslyckats ;) Hade även gjort 10 smörgåsar ifall någon inte hade ätit och jag hade tänkt rätt för det första min svägerska sa när hon kom in var att hon måste ta sig en smörgås innan :))

Min äldsta brorson med de små kom också och lilla Loke får man alltid skratta åt, en sådan skön liten kille. Blev så ledsen över att presenten var till mig eftersom han gillar att öppna paket så han fick hjälpa mig då han var typ presentexpert. Wilma gillade också honom då han hade perfekt höjd för att pussa honom ha ha ha... Alla godisar föll inte honom i smaken så pappa tog med honom till skafferiet och tog fram den stora påsen och försökte få fram vilka han tyckte om... Den är för seg, den är inte god, den är si och den är så ha ha ha... Tog ett bra tag att gå igenom påsen och då hann min brorson Patrik ta detta fina kort på dem.

Det var i alla fall en riktigt fin dag och speciellt roligt att våran familj träffades vilket vi inte gör ofta sedan mamma dog. Som jag sa åt pappa så har jag jättesvårt med att ta emot presenter även om jag förstår att det hör till men jag bjuder inte in folk för det utan just för att det är så trevligt att få träffa alla, det är den största gåvan av alla.

Fick i alla fall en del lotter, orkideér och presentkort som kommer till nytta när jag har ena fickan tom och andra trasig. Av min moster fick jag innan Luleåresan en summa pengar att handla för eftersom jag tackade nej till en utlandssemester. Köpte sådant som jag behövde och "unnade" mig även 2 onyttiga saker, en ring och en ny klocka.

Luleåtrippen ja.... Vi skrattade ju enormt mycket och en sak vi hade bra roligt åt var våra necessärer... Jag hade en liten sminkväska med det nydvändigaste medan mari hade 2 necessärer plus en sminkväska ha ha ha... Detta visar vad jag hade i min lilla vilket jag ansåg mer än nog för en natt borta :))

Ja ja, detta var vällan allt för denna gång så nu ska lilla damen få komma sig ut på toaletten innan jag ska lägga mig igen för det är bara då som min arm inte krampar och domnar :) Hoppas att ni alla får en fortsatt fin söndags eftermiddag :)

Tjillevippen

Ja så var 50-årsdagen gjord :) Blev en väldigt lugn dag eftersom det var en måndag, ska i stället bjuda till kalas på lördag när folk är lediga. Min äldsta bror med fru kommer dock i kväll eftersom de ska och tävla i agility i helgen.

Helgen som var så åkte då jag och min väninna Mari på en hotell weekend till Luleå för att fira med lite shopping, god mat och nattklubb. Vi bodde på Best Western Savoy som är relativt nyrenoverat så standarden var bra, riktigt fräscha och snyggt inredda rum. 

Vi startade lördagen på Storheden eftersom vi ville inhandla lite snacks till kvällen, DollarStore erbjöd mycket annat så det blev en liten kasse där och då fylld med annat än snacks ;) Sedan åkte vi till hotellet för att höra om vi fick parkering, dessvärre så var dessa fulla så vi fick parkera vid busstationen men checka in fick vi göra på stört och det var skönt. Vilade vi benen lite innan vi sprang över gatan för att inhandla lite raffiga underkläder. Blev 2 st BH's vilket jag verkligen var i stort behov av och de gjorde underverk, nog för att jag har gått ner i vikt men de formade mig på ett helt annat sätt så att jag såg smalare ut... Stort PLUS ha ha ha.... 

På kvällen hade vi bokat bord för en tre rätters meny och vilken mat, så otroligt gott och man blev så där lagom mätt. Kan varmt rekomendera deras mat.

Efter måltiden gick vi upp för att piffa till oss. Mari hade köpt bubbel så vi dukade upp fint med snacks på servetter och hade en liiiiten förfest på rummet innan vi gick ner i nattklubben just för midnatt. 

Dagen efter blev det ytterligare lite shopping och sedan hemgång, ska erkännas att jag var bra trött efteråt och somnade innan kl 20 söndagkväll :) Men det var det värt för oj vad vi hade det trevligt och så mycket har jag inte skrattat på år och dagar så detta skulle jag mer än gärna göra om.

Som ni kanske sett så har jag nu bytt namn på bloggen, tyckte att Bitterfittan-Mitt I Livet passade bättre än Fyrtio Plus nu när jag fyllt 50 :) Lätt att fixa nu när jag fått ny laddare till min laptop, den har varit orörd i över 1 år men nu fick jag äntligen beställt ny laddare så nu ska den få jobba ;) 

Nä nu må jag sluta för idag, när jag föll för några veckor sedan så skadades nämligen min vänstra axel så att armen krampar och domnar. Fick en kortisonspruta i måndags och ska tillbaka på två veckor så jag hoppas att det blir bättre. Dock så krampar och domnar den mer när jag sitter vid datorn så nu ska jag ta och vila den ett tag innan jag ska till frissan. Hoppas att ni alla får en fortsatt fin onsdag och att ni har bättre väder än här hos oss där det regnar.

Tjillevippen

Pratade igår med min väninna som lider av många svåra sjukdomar och då liksom mig är deprimerad av naturliga skäl. Det är en sak att sakna någon som gått bort, det är mer en sorgsen saknad, men att sakna sig själv måste ju vara den största sorgen av alla. Att inte känna igen sig själv. Att sitta och se på gamla foton, prata gamla minnen med vänner och minnas hur man var tidigare. Var är den människan nu. Det gör också att jag knappt vill gå ut här i Kalix eftersom jag tänker att alla jag möter ska märka hur olik jag är den jag en gång var. Jag har lättare att gå ut i tex Stockholm och Luleå men här snabbar jag mig när jag går in någonstans för att slippa blickar och möjliga samtal. 

Jag som nästan var översocial och älskade att möta människor och vara i farten gömmer mig och nästan ber om ursäkt för att jag existerar. Det är ju för tusan sjukt. Men att veta något realistiskt och att samtidigt ha en helt annan känsla i bröstet och hjärtat är två skilda saker som inte går ihop dessvärre just nu. 

Sedan har vi denna trötthet som kommer efter att man tvingat sig ut eller tvingat sig att göra något som tar lite mer energi, den är hemsk. Som när jag var med familjen för att fira min brors 60-årsdag, dagen efter känns det som att man varit vaken 1 vecka i sträck och man är helt slut i kropp och knopp. Bara att sitta och lyssna på människor som konverserar gör en så otroligt trött att man skulle kunna somna sittandes. 

Nu har ju min medicin hjälpt lite men det är liksom inga mirakelpiller som alla tror utan man får ändå kämpa och utmana sig själv. Ett exempel är tex att duscha, tidigare tog min dusch ca 1 tim eftersom jag knappt orkade stå och fick sätta mig emellanåt, nu när jag är på väg att må bättre så tar den 10 minuter. 

När man väl gör något så går det rätt ok men vägen dit är jobbig, att komma igång så att säga. Ibland sitter jag i soffan, kanske är jättetörstig men funderar hur jag ska orka gå till köket för att hämta ett glas vatten. Jag vet att det inte är jobbigt men kroppen känns som bly och jag kan sitta och fundera i ca 5-10 minuter bara på att gå och dricka vatten. Jag vet inte hur ofta som jag har funderat på om jag kanske bara är lat, jag sa det åt min kurator som sa att det är del av depressionen. Ja ja, bara att kämpa vidare men vi är som sagt många fler än man tror som saknar sig själv, som kämpar varje dag för att hitta tillbaka till sig själv igen. 

Jag sticker inte under bordet med hur jag mår och frågar någon så får de veta sanningen, då får jag oftast till svar "men du som alltid är så glad"... Ja man blir en bra skådespelare för att dölja insidan och hur man mår men ser man in i våra ögon så lär man se sanningen. Tröttheten och ledsamheten som finns i oss. När jag och min frissa pratade om detta när jag var in dit en snabbis så gav hon mig en kram och det kändes väldigt bra i stället för andra som bara låtsas som att de inte hört eftersom de inte vet vad de ska säga. Ge i stället en kram, det tror jag dessutom att vi alla behöver ibland, oavsett om vi mår bra eller dåligt. Vi skulle nog anamma den traditionen man har i många länder där man pussar varandra på kinderna när man träffas för våran värld har blivit så otroligt kall. 

Med detta virrvarr som jag hoppas att ni förstod så vill jag önska er alla en fortsatt fin fredag och kom ihåg att ge era medmänniskor en kram ibland, det kommer att göra er alla gott ;)

Tjillevippen