Håller f-n på att klättra uppåt väggarna snart, uttråkad till max, sorgsen & sexuellt frustrerad. Nåja, sex kan man ju glömma helt, får hålla tillgodo med sig själv & där blir det ju inga direkta överraskningar.

Singel sedan snart 7 år, gjort mina försök men alla j-a karlar verkar vara av samma skrot & korn. Man tror att de som är av den "äldre modellen" ska vara seriösa men icke, det är de som är värst på singelmarknaden & bara vill leka.

Har en massa killkompisar men ingen som är "förhållandematerial", inte för mig i alla fall. Dessutom ser de alla bara mig som en god vän som de kan surra med & prata förhållandeproblem med.... Sorry men lite less är jag allt på det men men... Inget nytt att jag sätter mig själv i andra hand & ställer upp på andra. Har ibland funderat på om någon skulle sakna lilla mig om jag försvann... Tror faktiskt inte att det skulle vara någon större förlust.

Jag är den där "glada skiten" som många inte har en aning om vad som egentligen rör sig i skallen på. Det gör mig ofta ledsen att inte ha någon vid min sida, någon att dela de små sakerna med i livet & någon som bara frågar hur man mår... För hur många frågar mig hur jag mår egentligen???

Ända sedan ungdomen har jag varit den som man kunnat vända sig till när man mått dåligt eller behövt råd men... De gånger jag mått dåligt har alla vänt ryggen, ingen har vetat hur de ska handskas med mig då jag normalt alltid är glad. Men för f-n, jag är också en människa av kött & blod som har känslor & därmed kan må jävligt dåligt periodvis.

Det är därför jag varit så glad sista tiden när en vän jag aldrig träffat brukar ringa mig för att surra, jag blir så otroligt glad var gång hans namn står på skärmen. En sådan vän skulle alla ha.

För många handlar livet om att man ska ha man, barn, hus, bilar & en massa materialistiska saker hemma att visa upp. Men allt annat? Det enda jag vill ha är någon som tycker om mig precis som jag är & som kryper ner vid min sida om natten, någon som viskar god natt & ger en puss. Någon som verkligen gillar mig som jag är & kan ta mig med mina fel & brister som vi alla har av det ena eller andra slaget för ingen är ju perfekt.

Dessvärre är det svårt att hitta någon om man inte är stöpt i den där välkända formen... Har märkt att yttre skönhet går före ett stort & varmt hjärta så jag får nog fortsätta vara singel för någon skönhet lär jag aldrig bli & jag har inte heller något behov av det. Ta mig som jag är eller skit i det & det verkar vara det sista som är de flestas val.

Själv är jag för gammal för att flamsa runt & vara ytlig, jag har ingen speciell typ av mall men det får inte vara någon slätstruken Svensson för han skulle rakt inte orka med mig ha ha ha... Insidan är som sagt otroligt viktig, det är ju där som man ska klicka.

Träffat en engelskman på facebook som jag surrat med mycket & något som jag berättade om min f.d man & mig har lett till en stor förändring i hans liv säger han. Han ska berätta vad det handlar om men har tagit det hela från början så att jag ska veta vad han varit med om så i kväll eller i morgon ska han berätta resten. Om man kan ge inspiration åt någon är ju underbart så det ska bli roligt att höra på vilket sätt. Vet bara att han efter vårat samtal hört av sig till sina barn som han inte sett på 20 år. Nåja, får vänta & se.

Roligt att kunna hjälpa någon men nog skulle det vara ännu mer roligt om jag kunde hjälpa mig själv med privatlivet som står & trampar på ett & samma ställe sedan jag skilde mig. Har alltid haft lite svårt att släppa in någon då jag blivit sårad ordentligt & var gång jag öppnar dörren till mitt hjärta så försvinner de. Kanske lika bra att som i sången bara ha "en man i byrålådan". Som jag brukar säga, snacka safe sex, inga graviditeter eller könssjukdomar.

Nä, nu har jag hoppat hit & dit, hoppas att ni fick ett litet sammanhang i alla fall... Slutar med en bild där man skedar en kudde... En sådan behöver jag i min säng då jag saknar någon att ligga sked med, jäklar vad den skulle bli utnött snabbt.

Tjillevippen