Palliativ vård står för att man utgår från en vårdfilosofi med helhetssyn på patienten & familjen. Den ska tillgodose patientens fysiska, psykiska, sociala & andliga/existentiella behov. Den ska även ge stöd till familjen.

Mina föräldrar hade idag fått en broschyr om detta med namn & telefonnummer till de som har hand om det här i Kalix. Jag visste inte ens att det fanns en sådan sak, vi kan alla behöva detta stöd.

Igår kväll mådde hon väldigt dåligt i hela kroppen, pappa & min moster hade fått öppna sonden och släppt ut från magsäcken. Min mamma hade frågat varför det måste vara så långdraget & varför hon inte kan få dö nu. Hon hade även tyckt att det är väl det ni alla vill, att jag ska gå bort. Hemska tanke, vi vill ju alla ha henne kvar hos oss men vill inte att hon ska ha ont.

Jag har alltid tidigare sagt att när man gråter när en nära anhörig går bort så är det egentligen av egoistiska skäl, oftast säger man "vad ska vi göra när hon är borta" eller "jag får aldrig träffa henne mer"... I båda meningarna handlar det om en själv... Visst stämmer det men nu förstår jag hur j-a ont det gör i kropp & själ när man fått en limit på hur länge man får ha någon i sitt liv. Man har ju bara en mamma & en pappa, de går inte att ersätta.

Idag åkte jag & pappa tidigt till min mammas bror för att hämta lite lammkött, i bilen har pappa en enda cd som just nu snurrar med andliga sånger. Där finns en sång som heter "När Du Går Över Floden" & i det situation vi är nu tar den ett fast grepp om mig och spelar sig om & om igen i mitt huvud.

Tårarna rinner & jag orkar inte skriva mer men låter er ta del av denna låt.