Då man liksom de flesta  har konto på siter online så har jag mer & mer märkt av hur fullvuxna människor liksom lever i en fantasivärld online, de skapar någon löjlig verson av det liv de vill ha i verkliga livet utanför datorn. Men för f-n, gå då ut & träffa folk i stället.

Hur är det möjligt att ha ett "förhållande" med någon man aldrig mött face to face, är man verkligen så socialt handikappad att man inte kan hitta en partner i verkliga livet? Det liknar mer & mer tonårsfasoner.

Jag är singel ja men det är för att jag inte stött på den man som får min värld i gungning & för att jag inte nöjer mig med näst bästa längre. Det är 6 år sedan jag skilde mig & visst har jag dejtat men inte hittat rätt.

Jag har 2 herrar som jag just nu flirtar lite med men det kommer nog stanna vid det, kan ju om inte annat bli ännu några goda vänner & det är inte heller fy skam.

Ju äldre man blir ju kräsnare blir man eller ska jag säga att under sitt liv lär man sig vad man söker hos en människa. När jag var ung & sprang på krogen var man nöjd om en kille gick förbi & hade en fin rumpa & mörka ögon som jag var svag för då, oftast var de lite "popsnören".

Jag gifte mig med en spenslig fotbollsspelare där jag i efterhand undrat om jag någonsin var kär & svaret är dessvärre nej... Vi var väldigt goda vänner där allt gick så fort att jag inte hann med i svängarna & i efterhand är jag glad att våra provrörsbefruktningar inte gick bra för då skulle jag ha suttit fast än med honom & missat att leva.

Numera hoppas jag träffa en riktig karl, en viking. Har inget skönhetsideal utan han får ha mage likväl som tvättbräda, blåa/gröna/bruna ögon men han måste antingen ha barn sedan tidigare eller inte vilja ha barn då jag själv inte kan få detta. Det är egentligen enda "kravet" förutom att han ska vara lojal, ärlig & bara älska mig.

Vem är jag då... Svårt att svara på egentligen men en dam modell större i mina bästa år som älskar rock, tattoos, har kort rufsigt hår, klär mig i jeans, boots eller träningsskor & som blir våt mellan benen bara jag hör en motor brumma ha ha ha... Det är Malin i ett nötskal.

Helt olik den jag var som gift då jag hade permanentad tantfrisyr, klädde mig i tunika, päls, guldsmycken & oftast var en ensam hemmafru då min dåvarande make jämnt var på företaget.

Älskar att jag hittade tillbaka till den jag var innan jag gifte mig & kommer ALDRIG mer att ändra mig för en man.

Ta mig som jag är eller stick & brinn helt enkelt.

Nä, nu ska jag skutta ner i källaren för att boka tvättid i mitt glamorösa liv ha ha ha...

Önskar er alla en riktigt fin dag, här i norr skiner solen i alla fall.

Tjillevippen

Kärleken kommer när man är mogen att ta emot den